Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svedjebränning av Hjalmar Johansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fällan, allt ris, gräs, mossa och småstubbar brändes upp. Sedan
rosslade man, d. v. s. rödjade. Alla grova stockar voro endast
kolnade i ytan och de togos till stängsel omkring det brända
området.
Stängslet byggdes på ett primitivt sätt, stockarna lades i, som
det kallades "skalkor", 3 à 4 över varandra med grovändan mot
marken efter varandra. Mellan dessa stockar placerades mindre
stockar eller störar med ena änden mot marken, "snes". Då fällan
var rödjad, besåddes den med råg, som nedkrattades med rasslor.
Rågen var som vanligt färdig påföljande höst, då den skars med
skära och bands i "nekar", som hopsattes för torkning i "travar"
på vardera 24 kärvar, vilka efter torkningen bars hem till logen
eller till körväg för att därifrån köras hem. Någpn sommarväg
fanns vanligen ej till fällorna. Nästa vinter hemforslades och
sönderhöggs "smetveden" från stängslet.
Vanligen besåddes fällan med timotej i rågen för att sedan i
några år bli ett utmärkt bete åt djuren, tills skogen åter tog
herraväldet och efter 40 à 50 år återigen förvandlade marken till
vad den var före fällan.
I Rumskulla krattades säden ned 1934 på samma sätt som för 1,000
år sedan. Endast klädedräkten skiljer.
31
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
