Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svedjebränning av Hjalmar Johansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag får icke neka, att det hänt och händer, att man inom 30 år
med fördel, i anseende till rågskörd, kunnat och kan gagna denna
slags skog genom svedjande. Men att horves- eller hagmarken
därav försämras, visar erfarenheten. Ty efter så tätt på varandra
följande hyggen, ser man alltid horvesmarken bliva sämre,
lingonris, samt ljung infinna sig efter sista hygget, när de efter första
icke syntes.
"Där man vill hava horvesmark, bör man därför, när å samma
ställe är stor skog, första gången svedja, och beså svedjan med
säd, samt sedan säden är avburgen, hålla svedjan fredad två till
tre år, och därefter först nyttja henne till slåtter eller mulbete
och när efter åtta eller tolv års förlopp, platsen åter blir med
små skog överväxt, då rödja bort all småbarrskogen, låta riset
ligga på marken till förruttnelse, utgallra lövskogen och så laga
att ingen barrskog finns i hagen, utan allenast lövträd, så tätt
att marken av dem har tillräcklig skugga, med ett ord, hagar
böra, sedan de en gång, genom svedjande blivit avröjda, aldrig
svedjas."
Inte bara på ovan citerade ställe utan på flera håll i boken
varnar Craelius bönderna för att svedja både i tid och otid, men
likväl fortgick seden tills lagen lade hinder i vägen på 1870-talet.
Det berättas till och med att flera bönder hade huggit ned skogen
och gjort fällan i ordning men inte vågade bränna, då någon
granne kunde ha anmält honom.
34
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
