Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Några gamla låtar från bygden av Erik Soop
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en tanke på att uppträda som "spelmän", ändock kan ha
inombords, några låtar här meddelas årsbokens läsare, ej därför att
de skulle vara särskilt gamla eller eljest märkvärdiga såsom
allmogemusik. Tvärtom. Ingen av dessa låtar torde ha någon
hög ålder, men jag aktar mig att säga något bestämt därom.
Det finns låtar, som man kan spåra flera hundra år tillbaka i
tiden, medan det å andra sidan finnes alldeles nya kompositioner
med lika ålderdomlig klang, och när allt kommer omkring, så
är väl ändå huvudsaken, att låtarna går i den gamla trevliga
stilen, och deras ålder en bisak.
Det har alltså blivit modernt att spela låtar, både äldre och
nyare, och vad som är bättre, det har också blivit modernt att
dansa de gamla danserna. Det gäller både de egentliga
folkdanserna och de nyare, såsom hambon och schottisen och valsen
och polketten. Till och med krösepolkan har börjat tas till heder
igen. Det är den där som går på trallen: Du och jag och Petter,
skulle vakta getter . . . Egentligen heter den kreutzerpolka och
är ej alls gammal. De flesta äldre personer har den nog i friskt
minne. Både krösepolkan och de andra uppräknade danserna har
emellertid inhemska tag i sig, och det är väl ändå därpå det
kommer an. Det enda beklagliga är, att den riktiga gamla
tretakts-polskan allt fortfarande torde få höra till det förgångna, vad
dansen beträffar, ty ingen nu levande vet riktigt, hur den
dansades.
Egentligen är det inte så underligt, om folk börjar tröttna på
jazzen, ty den är ju så att säga icke tillklippt efter svenska behov.
Negrerna i all äran, men nog förstår man, att den okonstlade
musik, som svartingarna totat till åt sig som ett uttryck för sin
primitiva livsglädje (måtte inga negrer läsa vad jag skriver) inte i
längden kan hålla stånd mot vår egen urgamla folkmusik,
uppvuxen som denna är i ett kultursamhälle, utvecklad av svenskar
genom seklerna, en tvillingbror till vårt svenska språk. Att spela
låtar är att spela på svenska; att spela jazz är att spela på
hottentottiska, kan man säga. Motsvarande gäller i viss mån
också om dansen.
Det finns många olika slag av folkmusik, både världslig och
religiös. Den religiösa, som var rent ljuvlig att åhöra enligt vad
36
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
