Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Farfars fiol av Sune Larsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dock nynnade strängarna ljuvast de gångerna,
då sakta de sövde de små till dröm.
Som vindsus ljödo de vackraste sångerna,
och stråken darrade smeksamt öm.
Till sist blev farfar gammal och grånade,
nedböjd av bördor och strävsamma år.
Då var fiolen den vän, som åt honom lånade
minnen och drömmar från ungdomens vår.
Fiolens klang var så underligt spröd,
då den hördes en gång — den sista.
Det var, när farfar fördes bort som död ....
i en svartmålad enkel kista ....
Sen fingo strängarna orörda brista ....
Sune Larsson.
44
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
