Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Roteaftnarna i Ukna av Harry Aldenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
klart, att ett bygdehistoriskt föredrag borde vara med i
"hus-förhöret". När församlingens pastor nästa gång gästade
"by-skollärarn" i Stjälkhammar, diskuterades projektet och ett
program skisserades upp, som i sina huvuddrag sedan följts vid alla
sammankomster av detta slag inom Ukna socken. Redan från
själva starten bestämdes, att följande moment alltid skulle vara
med: 1. Ett kort religiöst föredrag eller predikan. 2. Ett
hembygdsföredrag, som hade anknytning till gammalt levnadsskick
inom de egna hembyarna. 3. Skolbarnens inom roten
medverkan med sång m. m. 4. Den oundgängliga kaffetåren med kaffe
och bröd "hopskramlat"; i samband därmed god tid avdelad till
gemytligt och otvunget samspråk. Namnet "husförhör" var
naturligtvis intet träffande namn på en sådan art av
sammankomster. Stellan Jonsson fann emellertid på den lämpliga
benämningen, nämligen roteaftnar, och som roteaftnar ha de också
varit kända alltifrån början.
Det som ovan angivits i de fyra punkterna återger i grova drag,
vad en roteafton innehåller, men det upplyser intet om den
säregna anda och stämning, som karakteriserar denna
samkväms-form. I stället för att tala härom i allmänna ordalag, vill jag
försöka skildra, hur en roteafton ungefär kan te sig i låt oss säga
Kolsebro—Stjälkhammars rote.
Det är en vardagskväll ett par, tre veckor före jul. Klockan
närmar sig 7, det utlysta klockslaget. Män, kvinnor och barn
komma i flockar eller en och en och vandra uppför den branta,
halkiga vägen, som leder till den höjd, där Kolsebro ordenslokal
är belägen. Det lyser ur alla fönster. Redan från dörröppningen
se vi, att mycket folk har samlats och hälsar på varandra
och pratar. Det finns intet av den stelhet och förlägna tystnad,
som nog annars bruka känneteckna de närmaste minuterna, innan
ett samkväm börjar. Varför skulle förövrigt dessa män och
kvinnor sitta där stela och förlägna? Det skulle vara rena
till-gjordheten. De äro ju så vana vid varandra, som människor kan
bli. Där finnes icke en enda främling. Nej, alla ha de mer eller
mindre med varandra att göra om vardagarna och om söndagarna
med för övrigt. De ha träffats hundratals, kanske tusentals
gånger på byvägen och hälsat på varandra och talats vid om skör-
51
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
