Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
konstens alla regler. Men med notens sammansättning var dock
ej sammankomsten avslutad, ty efteråt blev det kalas. Borden
dukades med mängder av mat, som det skulle vara på ett gam-
maldags kalas i Törnsfall, och även brännvinsflaskorna kommo
fram. Stämningen blev lika hög som det var trångt och varmt i
den packade stugan.
Sedan noten nu var hopsatt, skulle man också ”ta opp varpa”
(taga upp varpen), d. v. s. märka ut och hugga upp de system
av vakar, varpen, i vilka dragningen skulle ske. Det var någon
av de erfarna männen som fick uppdraget att märka upp var-
pen. Dessa skulle nämligen läggas på sina rätta platser, där
strömmingen efter gammal erfarenhet gick, och vidare skulle de
göras raka och ordentliga i alla avseenden. Den som gick upp
varpet tog ögonmärke, gick mot detta med stadiga och jämna
steg, räknade stegen och högg med bestämda mellanrum märken
j isen för de olika vakarna. Sedan kommo andra efter för att
”väcke”, d. v. s. hugga upp vakarna.
Den vak från vilken dragningen utgick var ”nersätet”, en stor
vak långt ute på viken. I densamma vräktes hela noten ner, när
dragningen skulle börja. Från ”nersätet” gick det rader av
smärre vakar åt båda hållen, men med ”hornsvaka” vändes vin-
kelrätt, så att de två raderna av vakar sedan löpte parallelt
mot stranden. I närheten av denna gjordes en ny vinkelrät av-
brytning, så att raderna av vakar slutligen möttes i en ”nersätet”
motsvarande större vak, benämnd ”opplocket”, ur vilken noten till
sist drogs upp. Sjätte vaken från ”hornsvaka” hette ”framrepa”
och i den drogs det första gången under varpet. Sedan drogs det
i var fjärde vak eller på största djupet i var tredje. Den sista
vaken, vari det drogs, hette ”locksa”.
En vinternot av detta slag bestod av ett flertal olika delar. Där
var ”karsen”, notens huvuddel. I den voro fästa tre bräder,
”skir”, som hade till uppgift att dels hålla noten i styrsel, dels bä-
ra upp densamma mot isen. I motsats därtill hade ”hugget”, en
stor sten, till uppgift att hålla ner noten mot bottnen. Från ”kar-
sen” utgingo de två notarmarna, ”telnera”, som var för sig slutade
i ett trästycke, benämnt ”kärnga” (käringen). Varför det hette
131
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
