Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
upp på isen. Ibland var fångsten så riklig, att man icke vågade
fresta noten med att draga upp den utan att ha i förväg lättat
den, varför man med korgar öste upp strömmingen, bland vilken
det också kunde finnas en och annan stolt gädda, pigg aborre el-
ler föraktlig snorgärs.
Snart var man färdig att draga nästa varp. I bästa fall kunde
man hinna fyra på en dag, men två eller tre voro det mest vanliga.
Man måste ju också taga en eller ett par raster för att förse sig ”
av den medförda matsäcken. Gissa att det smakade! TIbland
gjordes det under matrasten upp en eld, kring vilken man samla-
des.
Deltagandet i notdragningen var, som redan nämnts, praktiskt :
taget fritt för alla, som ville göra något. Det fanns mycket ar-
betslöshet om vintrarna även i gamla tider, och de, som icke hade
något annat att syssla med eller som kunde taga sig en ledighets-
dag från det vanliga arbetet, passade på att ”gå te nota”. Alltid
blev det litet ”sågel” (sovel) till brödet och potatisen, och ibland
blev det också litet över att sälja. Vuxna karlar, unga pojkar och
flickor samt även en och annan äldre kvinna samlades till notdrag-
ningen. Oftast blev det överflöd på arbetskraft. Det gick att
draga not med ett 20-tal man, men deltagarna kunde ibland vara
hundra. Ju flera som kommo, ju mindre måste ju varje deltagares
del i fångsten bli, men ingen avvisades. Alla fingo bjuda ett hand-
tag, och var det så många att arbetet icke räckte åt alla, fingo
dock alla vara med vid fångstens fördelning. Det var gammal re-
gel, att alla som kommo ”te nota” också skulle få sin del av fång-
sten.
Oftast var det alltså en stor skara som stod och väntade, när
delningen skulle verkställas framemot vinterdagens skymning. I
äldre tider börjades och slutades notdragningen alltid med psalm-
sång och bön, förrättad av ”notkungen” — det var chefen för
arbetet, och hans närmaste man kallades ”repkung” — men det-
ta bruk gick bort med tiden. Men dagens avslutning med fångstens
delning hade dock alltid något av högtidlighet över sig.
Strömmingen delades i två eller tre högar på isen. Regeln
var nämligen: en del tar vattnet, en del tar noten, en del tar fol-
134
odon one
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
