Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
åsarna på södra och mellersta ön utgjort tvenne sammanhängande
gravfält från denna tid”, d. v. s. de 200 åren närmast efter Kr.
födelse. Dessa gravar ha liksom en mängd lösfynd från ön uppen-
barat en rikedom av former. Det är vapen av alla slag: svärd,
spjutspetsar och sköldbucklor, stundom praktfullt dekorerade
med inläggningar, filigran och beslag av silver, t. ex. i ett be-
kant fynd från Brostorp i Glömminge. Det är smycken och pryd-
nader av brons, silver och guld, t. ex. sådana vackra nordiska
guldberlocker, som funnits bl. a. i en grav vid N. Hörninge i Kö-
ping. Det är vidare en stor samling exempel på inhemskt kruk-
makeri, som alltid är med sin tid och vet vad som är modernt ute
i stora världen. — Förbindelserna utåt fortsätta och förstärkas
under kommande århundraden. Omkring 200 e. Kr. ser det rent
av ut, som om en del av öns befolkning emigrerat söderut, san-
nolikt till området omkring Weichselmynningen, där man hade
nära fränder boende sedan ett par hundra år. Dit hade nämligen
redan £. Kr. utvandrat folk, bl. a. tycks det från gränstrakterna
mellan Tjust och Östergötland. Just omkring 200 fortsätta dessa
goter sin vandring söder ut ned till Sydryssland och bosätta sig
där, och det är inte omöjligt, att de dragit med sig skaror av ölän-
ningar dit. Utvandrarna släppa ej förbindelsen med sitt hemland,
i stället utbildas en livligt trafikerad väg mellan norr och söder
längs Weichsel—Djnestr, där en resande nordbo kunde räkna med
att överallt göra sig förstådd på sitt eget språk. På den vägen
och senare på ett västligare stråk komma under tredje och fjärde
århundradet till våra trakter nya inflytelser söderifrån, som tyd-
ligt prägla kulturutvecklingen, där Öland alltjämt leder överlägset
både i myckenhet och kvalitet. Fastlandet har dock också dyrbar-
heter att visa upp någon gång, som talar både om inhemska skick-
liga konsthantverkare och utlandsförbindelser, t. ex. s. k. ormhu- -
vudringar från Söderåkra. Misterhult och Tryserum, alltså kultur-
tecken från olika delar av bygden.
Guldet som fanns att få i söderns länder lockade givetvis Nor-
dens folk att stärka förbindelserna med södern. Därom vittnar
den äldsta folkvandringstiden som nu börjar, 400-talet efter Kr.,
vilket rent av kallas Nordens guldålder. Folkvandringstiden,
namnet på den forntid, då germanerna — västgoter, östgoter,
20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
