Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gare i Olavs här voro svenskar. Sveakonungen Anund Jakob i
Uppsala hade ställt till norske konungens förfogande en svensk
trupp om 400 man och dessutom hade Olav värvat frivilliga i vårt
land. Åtminstone en östgöte deltog och stupade i slaget, nämli-
gen Torgöt från Ledberg att döma av minnesskriften på en run-
sten på Ledbergs kyrkogård.
Med kristendomens genomförande och det svenska samhällets
omvandling under 11- och 1200-talen fördes vårt land i närmare
kontakt med den europeiska kulturen. Tiden krävde andra mili-
tära former. Ledungen var icke längre aktuell. I Europa var det
pansrade rytteriet i högsta rop. Rustningsförsedda ryttare om-
talas i svenska stormäns tjänst redan under 1100-talet. Inför an-
blicken av de högst imponerande väpnade ryttarna föreföll det
gamla bondeuppbådet mindervärdigt. Då vidare häst och rustning
betingade ett för menige man alldeles för högt pris, blev det en-
dast ett fåtal förunnat att kunna göra krigstjänst. Lönen för
den uppoffring, man då underkastade sig, blev skattefrihet, frälse.
Någon annan avlöningsform kunde knappast komma i fråga i den
medeltida staten. Magnus Ladulås, Birger Jarls son, beviljade i
den ryktbara Alsnö stadga av år 1279 frihet från ”all kunglig rätt”
åt alla män, ”som med stridshäst tjäna”. Och i den allmänna
landslag, som av den siste folkungen, Magnus Eriksson, stadfästes
år 1350, äro villkoren närmare utformade. ”Den man, som vill
hava sitt gods frälst, skall hava en fyrtio markers stridshäst,
bättre och ej sämre, därtill stridshästsadel, färdig hjälm och fulla
vapen, både till kropp och ben”.
För kontroll av att frälset verkligen innehade föreskriven ut-
rustning hölls i juli månad varje år vapensyn, en mönstring, verk-
ställd av person, ”som konungen tillsätter med sitt brev”. Öst-
götarnas samlingsplats var vid dessa tillfällen landstingets mö-
tesplats Kampen vid Linköping. Till dessa syner hade också så-
dana bönder att inställa sig, som aspirerade på frälse. De borde
därvid medföra ”häst och vapen”. Också framställningar i mot-
satt riktning prövades vid dessa tillfällen.
Lagen stadgade plikt för frälseryttaren att infinna sig till
kronans tjänst, ”då hon påbjuds till rikets värn eller vapensyn”.
Som giltigt förfall räknades endast utrikes vistelse eller sjukdom.
38
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
