Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om lantvärnets utkallande och organisation under den senare
medeltiden lämnar östgöten Olaus Magnus i sin berömda Historia
om de nordiska folken en mycket god föreställning. Då det var
fara på färde, sammankallade fogden ortens äldste och begärde
av dem tillstånd att få sända ut någon ”rask yngling” med bud-
kavle. Denna beskrevs som en tre handsbredder lång käpp i ena
änden svedd, i andra försedd med en repslinga. I det budkavlen
åtföljande budskapet förständigades traktens manliga befolkning
att inom viss tid, 3—8 dagar, gå antingen man ur huse (således
= det allmänna uppbådet) eller också utgöra ett visst antal män,
en, två eller tre stycken (d. v. s. utgärdesmän). De senare skulle
förses med proviant för 10—20 dagar. Samlingen skedde på av
gammalt bestämda platser. Minimiåldern för de ”värnpliktiga”
var satt till 15 år. (I det sammanhanget kan det kanske vara värt
påpeka att samma åldersgräns för ungdomens vapenutbildning
föreslagits i hemvärnskommitténs betänkande.)
Vägrade man hörsamma kallelsen, väntade enligt Olaus Magnus
stränga straff symboliserade av repet på budkavlen och det för-
kolnade träet på dess yta.
Vid mötesplatserna omhändertogos de uppbådade skarorna av
fogdarna -— under förutsättning givetvis att dessa stodo på den
så att säga rätta sidan — och organiserades för striden. Van-
ligen fann man, liksom under forntiden, att by-, socken- och hä-
radsindelningen också var den lämpligaste indelningen för strid.
Vidare utdelades fanor, framställdes anledningarna till kriget och
utlovades byte vid eventuella segrar.
Trots att landslagen medgav konungen rätt att till landets för-
svar disponera landvärnet, blev praxis alltid den att underhand-
lingar med allmogen alltid föregick ett utkallande. Några me-
deltida mobiliseringsorder finnas kvar, vilka visa huru man för-
for vid utkallandet av utgärdesmannauppbåden. På vintern 1452
riktade Karl Knutsson till innevånarna i Ringstadaholms län i
Östergötland en utkallelseorder innebärande att 7 bönder eller
arrendatorer skulle ”utgöra” den åttonde. Beväpningen för
denne borde utgöras av pansar, sköld, järnhatt, armborst, glaven,
pålyxa och 8 tolvter pilar. Ett ännu manstarkare utbud företog
60
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
