Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i sirliga fransyska vändningar ger en kråsprydd kavaljer sitt miss-
nöje tillkänna och färgrikt sidenskrudade damer stiga kanske ut
för att med röda klackar beträda den vägbana, vilken visar så föga
försyn med deras brådska. En muskatellflaska slås upp i en solig
glänta, ett elegant epigram formas av sminkade läppar, en pastoral
idyll utvecklar sig medan vagnen lagas. Men kanske inte den
gången, då rikets förste kavaljer, Gustaf III, skyndar förbi. . Den-
na gång är han inte ute för att med sin närvaro sprida glans över
en operabalett eller en kostymbal, hans värv är betydligt mindre
plaisant: med småländska bönder med Dackeanor skall han disku-
tera lämpligheten av ordnade förhållanden ifråga om husbehovs-
bränningen. Kungliga dekret angående dylika väsentliga ting vo-
ro inte mer uppskattade då än nu, och den svenske Kung Sol nöd-
gades använda föga älskvärda tonfall, då han talade till ett audito-
rium långt ifrån förvillat av hovkretsarnas aimabla umgängesfor-
mer.
Och åter bryter ett nytt skede in — 1800-talet. Det börjar med
storm — rekryter vandrar längs vägen till uppsamlingsplatsen för
det finländska äventyret. Men lugnet vänder åter och man vill ön-
ska vägen en avskedsidyll. Diligenserna rullar fram mellan furu-
stammarna; postryttarnas horn klingar genom skogssuset; en
sömnig gevaldiger sitter i en schäs med en vemodig och handklo-
vebeprydd kyrktjuv vid sin sida; ett resande teatersällskap skakar
fram utför backarna; en högvördig prost torkar svetten ur pan-
nan, där han av en klipsk dräng fraktas till något husförhör. Det
-” är lugnt och fridfullt på vägen, vapenrassel och stridsgny har eb-
bat ut; enstaka envig mellan kampglada bydrängar i vägskälen om
lördagskvällarna äro endast ett svagt återsken av bataljerna un-
der tider som svunnit. Den gamla vägen har fått frid.
En dag kom en man med en linjal och kungjorde att trafikens
utveckling och behovet av bättre kommunikationsleder fällt döds-
domen över vägen. En ny sträcktes på annat håll; spadar och
spett sjöngo och plötsligt låg den gamla vägen ödslig och övergi-
ven. En pulsåder hade skurits av och förtvinade. Tystnaden sänk-
te sig däröver; inga människoröster störa längre dess dvala, en-
dast furorna susa ett rekviem över en förgången tid.
Nu är det inte mycket kvar av denna gamla riksväg. Som så
73
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
