Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i själva ringen medan han snodde och lade ihop. Så fortsatte han
tills alla vidjorna voro färdiga, en hel hög. Somliga skulle vara
till skag för bindning av djuren. Han trädde då in lilla änden
av vidjan och knäppte fast i ringen så att det blev som två yglor
och satte ihop två hankar med en björkbit med hål i för skaget
i ena änden, och en klave av en grangren, som gjorts iordning
med ett knäppe av björkträ i den andra. Skaget bestod av klave
och två hankar, som båda gjorts så att de blevo som två hankar,
vardera med en träbit att slå i väggen. Vidjorna lades i saltlake :-
för att de skulle bliva starkare. Vidjor till bindrep gjordes tre-’
delade, d. v. s. voro hopslagna av tre björkar. Min far påstod
att den svåraste hanken att sno var till en drög eller kälke, ty
den måste snos avigt.
Förutom till ovannämnda ting användes vidjehankar till fäste
för den stång, som hängde i taket framför spisen att torka strumpor
och andra kläder på, till säd, som skulle malas vid skvaltan, till
att fästa upp brädet med krokarna för fläsk och korv så att inte
råttorna skulle nå det, samt till skag att hålla i handen som styre
för harven. Vidjor användes också till höbågen (bujan), ett verk-
tyg för bärning av ved och hö. Här var det fem vidjor, fyra i
bågarna och en att bära med. I de större korgarna var det
en vidja vid sidan mellan handtagen under korgen. I vidjor .:
hängde karhyllan fast vid taket i köket. En mjölkflaska av trä,
ett vattenämbare och en dragkälke hade alltid vidjehankar att
bära eller leda i. På Gårdspånga marknad i Locknevi socken
eller på andra marknadsplatser i Tjust kunde man få se vidjor
i olika modeller. Varje par oxar hade en vidjehank om halsen
på varje oxe och en grövre vidja hopslagen mellan halshankarna.
Varje ungdjur eller ko, som leddes hade också en hank om halsen
samt en rak vidja med en liten hank i andra änden att hålla i.
Var djuret svårt att leda hade det en särskild hank om hornen
med ett skag i, som användes ibland.
Hövidjor var kanske det som användes längst av småbönder.
och torpare. Det gjordes alltid några stycken, som ibland lades
i en bäck eller ett kärr för att ej torka upp. De användes för
att till de många ladorna bära ihop höet i de naturliga ängarna
eller kärren. Storleken på ängar och kärr nämndes alltid efter :
12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
