Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligare. Nej, det är troligare, att förklaringen ligger i det egen-
domliga system, enligt vilket byns ägodelar skötas. Det finns
nämligen ingen personlig ägare till skogen. Den tillhör hela bya-
laget. Bestämmanderätt över vad som skall huggas och inte
huggas har byamannen, och en sådan tillsättes för varje år. På
en skärgårdsö är det för husfridens skull alltid lyckligast, om
ingen av öborna sticker upp huvudet över de andra. Detsär alltid
enklare att hålla sig till gamla vanor och tradition än att driva
igenom ett nytt system, som man först måste bevisa det fina med.
Och jag tror det är lättare att tala för och genomföra en reform
i riksdagen än på bystämman i Händelöp bland enbart bröder,
svågrar, farbröder, kusiner och annan släkt. Alltnog, hos by-
borna uppstod den vanan, att man varje år högg ut en bit av den
fina barrskogen till ved. Den höggs gemensamt och fördelades på
bushåll efter vars och ens ägorätt. Snart tog barrskogen slut när-
mast byn, så i allt vidare cirklar ut från byn räknat, och till
sist fanns det bara kvar lite granna längst ute vid den ostligaste
udden, Händelöp huvud. Men det finns en förklaring till. Den är
antagligen inte sann, annars skulle jag inte våga berätta den.
”Det är så”, anförtrodde en av händelöpborna mig, ”att skogen
är egentligen inte våran. Vi sålde den, skam till sägandes, för
några hundra år sedan till danskarna för brännvin. De nya ägar-
na hördes inte av på ett tag, och då högg vi ut vad vi kunde.
Och de har inte hörts av än...”
De, som blivit mest gynnade av händelöpbornas skogsvård, är
; söm förut påpekats småfåglarna. De finnas i massor, alla möjliga
arter. Särskilt förvånad blir man över att finna så gott om orre
och tjäder så här mitt ute i havsbandet. På vårarna hör man
deras lockande spel ända nere i byn. I skymningen ser man mor-
kullor flyga upp som grå skuggor, och på försommarnätterna
sjunger näktergalen sin oförlikneliga serenad. Lövsångare och
trädgårdssångare står för musiken om dagarna. Sånglärkan
drillar högt uppe i skyn, och trädpiplärkan håller eleganta upp-
visningar i störtdykningskonsten. Skogsduvans dova kutter hörs
inne i snåren, och göken är mindre skygg, än han brukar vara.
Hösten domineras av de granna nötskrikorna. De finns här i stora
flockar, nästan som kråkor brukar göra på annat håll. Även den
numera ganska sällsynta korpen kan man träffa på. Svalorna
2)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
