Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skärgårdsbons ärlighet är känd och erkänd. Den har nästan
blivit legendarisk. Och dock är det ingen legend utan naket fak-
tum. En handlande sade mig en gång: ”Det är ett bra folk att göra
affärer med. De vet precis vad de vill ha, och de köper inte
strunt, åtminstone inte när det gäller redskap till yrket. Kan de,
betalar de kontant. När de begär kredit, vet de alltid, att.de kan
betala så småningom. Och de betalar också. Jag har aldrig förlorat
ett öre på fiskarbefolkningen, och det skulle aldrig falla mig in
att skriva kravbrev till dem. Det är bara att slänga ut porton i
onödan.” Men trots skärgårdsbons från alla håll betygade red-
barhet i saker som gäller skillnaden mellan mitt och ditt, så är
han inte lika pålitlig, när det gäller att skilja på fakta och lögn.
Det är nog synd att förstöra en god historia genom att i alla delar
låta den| följa sanningens hårfina spår. Och vem kan neka sig
nöjet att slå i en okunnig stabo en massa toserier. En klok karl
hittar alltid sanningen bakom allt pratet, så det är egentligen bara
dumskallar, som kan påstå, att skärgårdsbon ljuger lite ibland.
” Har ni sett någon gång, hur s FN bär sig åt, när de fiskar
gädda på vintern? Ja, fiskar i egentlig mening gör de väl inte, för
de är ena lata, förargliga fåglar. De nöjer sig med att vittja våra
krok. Med lite samarbete så går det. De hugger tag i linan med
näbbarna, hela flocken på en gång, och så går de baklänges på
isen och halar och drar. Man kan se spåren av deras fötter, om
det är snö på isen. Så drar de, tills gäddan kommer upp. För det
mesta släpar de i väg med den flera meter från hålet. Kanske
har de varit med om att få upp en gädda, som sprattlat, så den
åkt ned med detsamma igen. Visa av skadan har de lärt sig att
tjuvfiska ordentligt till nästa gång. När sedan skatorna väl fått
upp gäddan så långt de vill ha den, blir det kalas. Inte mer än
ryggraden och lite av huvudet blir kvar. Det ligger på isen som
en sorglig påminnelse om, vilken fin middag man kunnat .aå
hemma hos gumman.”
Konsten att berätta är tyvärr något, som håller på att dö ut.
Nu för tiden är det vanligare, att man skriver smörja och tar
betalt för det. Men ute i havsbandet lever ännu konsten att
berätta ett friskt liv. Där biografen är en sällan besökt stads-
kuriositet och biblioteket något, som man endast hört talas om
och böcker något sällsynt, får det levande ordet breda ut sig på
93
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
