Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öknamnet strömmingar för sin något ensidiga diet. Och när
Gustav Vasa inkallade kunniga utlänningar för att förbättra
näringslivet i landet, ställdes till dem alltid frågan, om de kunde -
vänja sig vid att leva på strömming och sill. Då den folklige
Kristian II av Danmark skulle göra propaganda för sig i Sverige,
pratade han inte om honung och mjölk, som gamle Josua, utan
han talade om att dela ut sill och salt med händerna. Och enligt
en del forskares mening skall ordet Skandinavien egentligén
betyda sillön. Exemplen kan mångfaldigas. Vem kan säga, hur
mycket vårt folk har sillen att tacka för. Det finns naturligtvis
andra fiskar, det skall erkännas, fiskar som betalas betydligt
bättre per kilo, och som är föremål för betydligt ömmare vård
från mästerkockens sida. Dock är det sillen, som ger skärgårdsbon
hans dagliga bröd. Ty sillen har en konungslig vana att uppträda
omgiven av ett lysande hov. Den kommer i väldiga stim på oräkne-
liga fiskar. Detta förhållande gör, att en riklig fångst på en enda
gång kan ge lika mycket, som hela det övriga fisket tillsammans.
Störst betydelse har vinterfisket.
I januari och februari brukar sillen komma norrifrån. Det är
svårt att följa hans rörelser. För närvarande vet man inte mycket
mer om den än det som framgått av yrkesfiskarnas erfaren-
heter. Kanske kommer ekolodet att inom en snar framtid kasta
nytt ljus över sillens vanor. Än så länge får fiskarbefolkningen
exakt kunskap om var sillen går endast på ett sätt: man sätter
ned skötar i havet och tar upp dem igen. Sitter det någon sill på
sköten, så vet man, att den finns där. Annars håller den hus någon
annanstans.
Redan i början på januari börjar man på Händelöp undra, om
inte sillen har visat sig än. Man söker kontakt med släkt och
vänner i skärgården norröver. Ryktena kommer snabbt. ”I går
var var det en, som fick åttio vikter sill vid Häradsskär.” (En
vikt = tio kilo.) — ”Vad säger ni? Bokögrabbarna hade satt, |
men de fick inte så mycket som en fena. Kanske satte de för =
långt in eller inte tillräckligt djupt.” Rykten om sillfångster
tänder en feber bland fiskarbefolkningen. Båtarna göras i ordning.
Skötarna är klara för länge sedan. Matsäck för en tid framåt
packas ned. Och så bär det i väg över det stålgrå vintervattnet.
De flesta människor känner till skärgården huvudsakligen från
26
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
