- Project Runeberg -  Meddelanden från Tjustbygdens kulturhistoriska förening / 6. 1948 /
36

(1926-1976)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och smörgåspålägg för många, många kronor i Saluhallen. Nej,
fisk och potatis, det har dugt i alla tider åt oss skärgårdsbor, och |
det kunde gärna duga åt de där tutterna också!” Inom parentes
sagt, var ovannämnda beskyllningar för matslöseri lite överdrivet.
Åtminstone beträffande köptårtorna och småkakorna. Det syns
på barnens tänder. Att vara skoltandläkare åt händelöpbarnen
är en ganska bekväm uppgift. Sällan ser man så lysande rader
av vackra, vita tänder som när Händelöps ungskock i samlad
trupp uppstämmer en ohejdad, ljudlig glädjeyttring. Kanske beror
tändernas friskhet delvis på, att det inte finns någon handelsbod
på ön, där barnen kan köpa snask. I så fall måtte en nådig försyn
och Kooperativa föreningen förskona Händelöp från denna väl-
signelse.

Skärgårdsborna har av ålder varit hänvisade till självhushåll.
Förr var de det naturligtvis i högre grad än nu. Jordbruk och
boskapsskötsel var och är fortfarande viktiga binäringar till fisket
härute. Odling av brödsäd är emellertid inte så stor idé. Hur
”åkrarna” ser ut, har vi talat om förut, och mjöl hör eller rättare
sagt hörde till det, som man kunde inköpa säckvis och sedan lagra
för vintern. Så knapp och svårarbetad som jorden var, blev det
ekonomiska utbytet ganska obetydligt. Däremot var tillgången
på färsk mjölk en nödvändighet. Betet var knappt, och hö för
vintern gick åt i stora kvantiteter. I första hand måste man se
till, att den jord man brukade gav foder åt kon, så hon slapp:
svälta sig fördärvad under vintern, då hon måste stå i ladugården;
De unga fiskarhustrur, som nu går upp vid fem på morgonen för
att mjölka, önskar, att de hade det som sina släktingar i staden,
som endast behöver gå ned till mejeriet för att köpa mjölk. De
kan resa bort när de vill, för de har ingen ko hemma, som fordrar
omvårdnad. Förr resonerade man inte så. Tvärtom. Ju fler kor
vi har, desto mera ost, smör och mjölk, desto mindre svält. Men
tyvärr var betet på ön inte obegränsat. Man införde därför
bestämmelser om, att endast en viss hemmansdel berättigade till
att få ha en ko. Den, som önskade hålla sig med två, måste ha
dubbelt så stor ägorätt och så vidare. Förr utnyttjades rättig-
heten att ha ko till bristningsgränsen. Ön hade då inte mindre än
trettio kor. På något sätt räckte betet hjälpligt till i alla fall. Till /
Händelöp hemman hör ju inte bara ön Händelöp utan flera andra

36

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:43:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/medtjustb/6-1948/0042.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free