Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
privilegierna på Nya Västervik 1547. Sedan har moderstaden levat =
i skuggan av dotterstaden, lugnt och stilla som förut och orörd
av de krigiska stormar som svept så ofta i historien kring staden
vid havet.
Om man får tro en tolkning av den märkliga runsten med
Rökrunor, som nu står bredvid folkhögskolan, träffar vi under
fortsättningen av vår färd vid innersta änden av Gamlebyviken
en forntida föregångare till det nutida Tjusttinget, nämligen Gur-
sten, som i varje fall genom stenen, Godha sten, är dokumenterat
som en vikingatidsgård, 1.000 år gammal. Så bonden bygger på
rot i bygden, han också, såväl som adelsmannen, t. ex. de gamle
herrarna på Nygård, Gurstens granne. De ger allt djupa histo-
riska perspektiv, de där gamla gårdarna, tankeställare åt ens
ringa person, som t. o. m. med nutidens höga medelålder inte blir
mer än en ganska liten länk i kedjan. 1429 är Nygård nämnt, det
blir så där tio generationer. Corps-de-logiet är inte så gammalt,
platt tak och nyantik fasad, men det fanns karolinskt ansikte och
”Smålandsvis” också — det som ännu sitter i bondgårdarna — I
därbakom under århundradena förut. Och människor, namn: de
Maré, d’Otrante, Lewenhaupt, Soop, Styke, Erik av Pommerns hö-
vitsman på Stäkeholm. Vi tittar in i innandömet på slottet, på de
generösa utrymmena, på de franska krigsfångarnas snidade trappa
och på utsikten från loggian över den halvfranska parken, där
vi i andanom ser den sextio fot höga obelisken, krönt av en gyllene
kopparkula. Det var inte länge sedan en Totebo-Tillberg härskade
här. Hans romantiska stig under fornborgsberget går inte att
följa längre, vi går i stället och hälsar på gårdens lantarbetare i
deras nya, fina hem och tänker som så, att fantasiens blå blomma
doftar nog ljuvligt, men ett människovärdigt hem är inte heller
så dumt; har man förlorat ett gammalt värde, så är där kommet
ett nytt i stället.
Medan gammalt och nytt blandas i tankarna, snurrar vi vidare
genom gamla vägars berg- och dalbana fram till hällristningarna
vid Råberga, där en hel forntidsflotta av kultskepp styr fram på
åkerhällarna mot, ja, mot vad? En bättre tillvaro, troligen. Varje
tid har sitt — halmstrå, hur gör vi själva, när vi är i ”sjönöd”
under den osäkra seglatsen på det s. k. livets hav? Fastare grepp
om historien får vi i Tingstads domaresäte, ett handgripligt tag
66
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
