Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Strindberg är här
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34
JÖRGEN
Och Strindberg syntes på vagnbrädet, liten,
blond, enkel, tyst, som alltid.
Det blev en eld bland nordens fransmän —
nästan som bland söderns. »Leve August
Strindberg!» Och tusenstämmiga hurrarop. Så att
polis och ståthållare och allt trängdes bort. Och
allt hyggligt folk ända bort på Fyrkanten sprutto
upp ur paulun. Och frågade, om det var
eldsvåda i staden.
Och Strindberg tog av sin höga svarta hatt,
talade och sade till hr baron och de övriga:
»Mina herrar! Jag tackar för edert
mottagande, edra hurrarop. Det hörs att Ni fått luft
i lungorna. Då jag för ett år sedan reste
härifrån, kunde man knappt andas i Sverige. Jag
tackar Er och lovar, att vad, som än må hända,
skall jag — »göra min plikt!»
(Det där hade ju Bernadotte IV på just
samma historiska perrong med samma ord lovat
också göra mot norrbaggarna. Så det är ju
riktigt kungsord.) Och hr baron och folket
hurrade ursinnigt och togo Strindberg i famn. Och
skreko bland annat: »Leve den nye August
Blanche!» Och trängde sig själva halvt ihjäl,
för att släppa honom fram.
Och så kom han över torget upp på »W6»,
där vi några få följde honom, Branting med fru,
von Bergen, Rosenius, Thyselius, Geijerstam,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
