Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lindbergs Hamlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56
JÖRGEN
av ren instinkt. Ty det finnes ren instinkt för
verklighet.
Det var inte den Hamlet, som vi älskat, som
vi drömt om. Den Hamlet som tyska
professorer skrivit om. Det var inte Swartz’ genomsköne,
genomrundade Hamlet.
Men det var en Hamlet, så sann, så enkel, så
realistisk, som den stundom, mer än lovligt,
na-turalistiske Shakespeare tänkt honom. All den
tyska professorslärdomen försvann. Man visste
var man hade denne Hamlet. En melankolisk
drömmande, skeptisk, misstänksam, tvivlande,
filosoferande nordisk prins och
Wittenberger-stu-dent med mod och slughet och skådespelartalang,
men utan handlingskraft, inkastad i förhållanden,
som växt studenten och ynglingen över huvudet.
Det var Hamlet, som spelade vansinnig, desto
lättare, som han stundom stod vansinnet ganska
nära, såsom den nordiske melankolikern under
dylika omständigheter lätt gör. En sydlänning
i Hamlets kläder hade inte grubblat sig halvtokig.
Han hade på blotta misstanken om fulare dåd
och med full visshet om att skrivarkungen ju
faktiskt satt på hans tron, helt enkelt stuckit
kniven mellan de därtill lämpligaste revbenen och
återtagit sin egendom.
Men nordbon tål allt — utom inbillade
oförrätter, och han blir inte färdig att hämnas. Om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
