Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tempora mutantur - III. I Rydbergs stora festvåning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102
JÖRGEN
så vådligt kvicka karlar, att man inte ens kan
göra ett försök att räkna upp dem.
Slutligen — då bålarna voro pin tomma; och
morgon bräckte — gick allt hyggligt folk. På
morgonen. De rysligt vackra damerna togo de
rysligt kvicka herrarna under armen och ledde
bort dem. Ehuru de vredo på nackarna och ville
så rysligt gärna stanna kvar. Litet till. Men
det fingo de ej.
Kvar stannade endast några äldre osedliga
ynglingar, som voro så moraliskt fördärvade och
hänsynslösa mot samfundsordningen, att de ej
ens stodo under toffel.
Ett par av dem voro namnsdagspoeter och
haute-brack-porträtterare till yrket: En av dem
kallades hela tiden hr Karl David af
Rim-sén. Och en annan: hr kandidaten den kyske
Josef och raggige Lincken.
Bägge voro illa kända. Men det var
kanhända bara ett par noms du guerre, som buros
av rätt hyggliga karlar, som på nachspiel inte
ville slita på sina egna.
Ty oss, Figaro, kallade folk hela tiden arla
morgonen:
Hr över-tullkommendören Bennich.
Och var gång den chikanen hände mig, så
föll jag till golvet som träffad av en blixt. Ehuru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
