Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pelle och paraplyet - III. Förbrytelsens planläggning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MED TVÅL OCH BORSTE
233
häst. Ja, Pelle skulle lovat ett kungarike. Så
mycket säkrare som han ännu inte har något.
Men nog får ett. Tror han.
Då koncentrerade jag min sedliga och sociala
harm i ett: »Vet hut, Pelle!»
Vid större tillfällen koncentrerar man sig.
Åtminstone större, mera dådkraftiga naturer. Vet
hut! — sade Leonidas till Xerxes vid
Thermo-pylæ. Vet hut! — sade Cambronne till
engelsmännen vid Waterloo. Vet hut! — sade jag till
f. d. herr Bennich, då han ville transportera
Sveriges vackraste karl till Åhus. (Jag kunde här
göra en ordlek. Och sagt: Å hut! Gör det ej.
För stolt. Även till ordlekar. Sämre.)
»Vet hut! — sade jag nu till Pelle
Lunden-sis. Då han ville låna min äldre tantes flammigt
ljusgrå, f. d. kasserade, sol-, regn- och
linneparaply, sam varit mitt beskärm de fyra senaste
somrarna.
Och vänligt och mångordigt utvecklade jag
sedan: i hällregn: för drypande, grådaskig Pelle:
En bättre karl har inte ett paraply — som
Pelle i ungdomlig och lundensisk obekantskap
med livets stora fordringar på en gentleman
trodde. — En bättre karl har cirka ett halvt
dussin paraplyn. Åtminstone tror jag det.
Dessa lånar man inte ut. Om ej möjligen till
förmän och småflickor, som man vill förföra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
