Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - När flaxkallarnas svenske — helt förnuftigt — flög från dem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MED TVÅL OCH BORSTE
271
Karl XI var — jämte Gustaf Wasa —
svenskhistoriens gentilaste. Enär bägge ordnade
kassaförvaltningen, arbetade, knogade, sparade och
lade beslag på så många gods. Som vi och
kronan bättre behövde. (Att ta andras jordagods
har alltid varit mitt samhällsideal. I den kloka
punkten är jag socialist.)
Unge Frænkel kan inte föra ballong. Han
är en vanlig Karl-den-tolvte.
Och inte kan han rikets grundlagar. Heller.
Lika litet som en enklare general eller
Moheds-major.
Hans rektor kom till mig och ville veta vem
som sålt dikten.
Han fick ett glas av Lacaves Manzanilla.
Och så sade jag: »Är du galen, du som är med
i Publicistklubben och vill veta vern som skriver
i Figaro. Stäm mig!»
Ja! Jag svarade honom precis som jag, här
i samma Brunkebergs hotell, (för mer än 30
år sedan), svarade Bismarck och hela hans
anhang, då de ville i hela två timmar pina mig till
bekännelse (dock inte med ridspö, bara med
diplomati och genie), ha ur mig om det var den
eviga rappen, som ljugit på dem i N. D. A. Jag
svarade då också: »Läs tryckfrihetsordningen!
Och stäm dr Karl Adam Lindström!»
Och det sade denne var rätt svarat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
