Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Luften
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22 Luften.
och det ligger ingen öfverdrift i påståendet att de yttersta skiljak-
tigheterna i den samma på de af menniskor bebodda delarne afjorden
stundom stiga till inemot 100° C. Menniskan eger också i högsta
grad förmågan att uthärda den henne omgifvande luftens så olika
värmegrader. Hon motstår sålunda med framgång icke allenast
en värmegrad under tropikerna af + 35° till 40°, utan äfven de
lägsta köldgrader i polarländerna, der temperaturen hela månader
igenom håller sig vid — 32° till — 38°. Polarresande hafva ofta
nödgats uthärda en köld af — 40° till 48°, och Kane trotsade till
och med i vestra Grönland en köld af — 56°. Menniskan skulle
emellertid hvarken kunna fördraga en sådan värme eller en sådan
köld, om icke hennes kropp hade en af sin omgifnings tempera-
tur till en betydlig grad oberoende egen värme, som blott är un-
derkastad ringa vexlingar inom trånga gränser. Denna mennisko-
kroppens egen värme är icke mindre hos polarländernas inbyggare
än hos de menniskor, som bo under equatorn, och negern har så-
ledes icke varmare blod än eskimån. Denna värme är, mätt i axel-
hålan hos en fullväxt menniska, omkring + 37° C., Endast så länge
kroppen innehar denna sin normaltemperatur, försiggå dess lifsfunk-
tioner ostörda, hvaremot större rubbningar i den samma, vare sig
de frambringa en höjning eller sänkning, allvarsamt äfventyra lifvets
bestånd.
Yi veta icke ännu huru lågt menniskokroppens egen värme
kan sjunka utan att döden inträder. I alla händelser ligger icke
gränsen särdeles mycket under + 35°. Vid en sådan afkylning
förlorar nervsystemet sin retbarhet och musklerna sin rörelseför-
måga, hvarjemte hjertats verksamhet allt mer aftager. Den be-
römde nordpolsfararen Kane beskrifver verkningarne af stark köld
först såsom en allt mer tilltagande olust för hvarje rörelse, hvil-
ken stegras ända till oförmåga af hvarje muskelverksamhet. Snart
inträder en omtöckning af sinnena jemte en förlamning af tanke-
kraften, som nästan oemotståndligt tvingar till sömn. Den djerfve
resanden beskrifver detta tillstånd, som mer än en gång fört honom
ända till dödens rand, såsom något i högsta grad plågsamt och
pinande. Gifver den olycklige vika för sin benägenhet till sömn,
är han förlorad och döden inträder då hastigt.
Yid stegringen af kroppstemperaturen se vi deremot huru
först lifsverksamheten hos alla organ ökas och nervernes retbarhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
