Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Klimaten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86 Klimaten.
temperaturen sjunka med 1° för hvarje 180 meter ända upp till
de högsta spetsarne. Luftseglarnes iakttagelser hafva emellertid
gjort det sannolikt, att högre upp i luften afståndet för hvarje
temperaturens sjunkande med 1° ökas allt mer och mer med
höjden. Vid luftens gränser upphör den värme, som solstrålarne
tillföra jorden, att göra sig vidare märkbar, och här herskar utan
afbrott den köld af — 60°, som man antagit vara rådahde i
rymden mellan himlakropparne.
Hvarje sammanfattning af de olika klimaten under vissa
hufvudafdelningar eller zoner måste, såsom man lätt inser af före-
gående allmänna skildring af de omständigheter, som bidraga till
deras bildande, vara i mer eller mindre mån bristfällig. Värmens
fördelning är emellertid af en så stor betydelse, att en indelning
af klimaten grundad på denna eller, närmare bestämdt, på de olika
ländernas medeltemperaturer, således efter deras isothermer, synes
den naturligaste, hvarför vi här följa Michel Lévy, som antager
tre klimatzoner:
1. heta zonen, sträckande sig på ömse sidor om equatorn
till isothermen för + 20° eller till 30 och 35 grader nordlig och
sydlig bredd;
2. tempererade zonen mellan isothermen för + 20° och
+ 5° eller från 30 och 35 till 55 graders nordlig och sydlig bredd
;
3. kalla zonen från 55 graders nordlig och sydlig bredd
till polerna eller från isothermen för + 5° till isothermer för
- 15°.
Allt efter de olika skiftningar, som dessa klimatzoner erbjuda,
hvar och en inom sina gränser, vexla äfven växt- och djurverl-
dens former och rikedom, och då äfven menniskan är en länk i
naturens stora kedja, undgår icke heller hon att påverkas af den
henne omgifvande verlden, under hvars inflytande hon lefver.
Det innerliga sambandet mellan klimatet och menniskan har
icke heller undgått någon af våra stora iakttagare, en Hippokrates,
en Aristoteles, en CiESAR, lika litet som en Montesquieu, Buffon,
Forster eller Humboldt, och alla bekräfta de Boudins oid. Menni-
skan födes icke, lefver icke, lider icke och dör icke på samma
sätt öfver allt på jorden."
Den heta zonen visar oss utpreglade motsatser mellan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
