Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Klimaten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88 Klimaten.
mörkfärgade menniskoraserna erhållit sin egendomliga pregel.
Hvita, ljusfärgade raser hafva öfver allt invandrat, och äfven de
öfverraska europén, som för första gången beträder den heta zonen,
genom den sjukliga blekheten hos sin hud, genom det slappa,
tröga och likgiltiga i sitt väsende’ och i alla sina rörelser. I all-
mänhet taladt är det icke menniskan, som intager den förnäm-
sta platsen i den tropiska naturen. Och huru skulle det väl
kunna vara annorlunda. I detta yppiga klimat, hvarest luften
genomtränges af värme och mättas af fuktighet, växa de plantor,
som tjena till menniskans föda i största ymnighet. Pä många
ställen i den varma zonen behöfver hon för att lefva endast
skaka trädens grenar eller upprycka rötterna ur jorden. Hennes
behof äro nästan inga, och lifvet är henne så föga till besvär
och möda, att hon knappt aktar det; det behöfver icke uppehållas
genom arbete, hennes lefnadsuppehälle erbjuder sig sjelfmant, och
hvad som så frikostigt erbjudes henne nästan föraktar hon.
Klimatets mildhet, jordens fruktbarhet, lifvets yppighet, allt sam-
verkar att qvarhålla henne i hennes medfödda bekymmerslöshet
och lätja.
Stundom är likväl denna tröga likgiltighet blandad med
bakslughet och grymhet, men ännu oftare parad med stor sinlig-
het samt afbrytes ej sällan af de häftigaste utbrott af lidelse,
liksom mångenstädes det drömmande fantastiska sinnet hos många
af de heta ländernas folk stegras till mystisk exaltation eller vid-
skepligt svärmeri. “Naturen, säger Eeclus, är allt för förfärlig i
sin våldsamhet, allt för kraftig i sitt lif för att icke den svaga
varelsen, som lefver i hennes midt, skall blifva hennes slaf.
Hon tillbedjer henne i alla hennes yttringar, i solens strålar, emedah
de bränna och döda, i molnen, mellan hvilka åskan rullar, i de
dystra skogarne, emedan de dölja ormar och tigrar, i allt som
omgifver henne, emedan allt visar det mägtigaste lif och kan
gifva henne döden. Det ofantliga arbete, som försiggår omkring
henne, hindrar henne från att sjelf arbeta, men då hon, såsom
hinduerne, höjer sig till eftertanke och åskådning af naturens
lagar, erhålla hennes föreställningar något af djupet och oförän-
derligheten af de lagar, hvilka de återspegla."
Men samma slapphet och brist på handlingskraft, som öfver-
raskar främlingen, gynnar och underhåller äfven slafveriet och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
