Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Matsmältningen. Näringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118 Matsmältningen. Näringsämnena.
strömmen utöfvar på omfånget och kraften af sönderdelningsför-
loppen i väfnaderna, bidraga de äfven till fettbildningen. Ehuru
visserligen allt med dem i kroppen infördt qvåfve åter afskiljes i
uttömningarne, är detta likväl icke fallet med det kol de inne-
hålla, hvaraf en icke obetydlig mängd qvarstannar i kroppen och
derstädes, enligt de nämnde forskarnes åsigter, endast kan afsättas
under formen af fett.
Men fastän ägghvitänmena äro oundgängligen nödvändiga för
menniskans näring och icke kunna umbäras eller ersättas af
andra näringsämnen utan fara för lifvet, kan menniskan likväl
icke lifnära sig uteslutande af dem.
Enligt af Pettenkofer, C. Voit och J. Ranke anstälda för-
sök utandas menniskan under normala förhållanden dagligen om-
kring 200 — 210 gram kol. För att i sin föda täcka denna förlust
måste hon förtära omkring 1600 gram fettfritt muskelkött, emedan
kolhalten i det färska köttet utgör ungefär 12,6 procent. Äfven
om vi antaga, att hon förmår smälta allt detta kött, skulle det
likväl icke förslå till hennes näring, alldenstund hon äfven af-
skiljer en större mängd kol i sina flytande afsöndringar, livarför
den nödiga köttmängden ytterligare måste höjas till 2000 gram
eller 2 kilogram (4f- skålpund) om dagen. Det är emellertid klart,
att menniskan endast med motvilja och eckel skulle kunna för-
tära en sådan mängd kött, hvarjemte en dylik föda skulle blifva
allt för dyrbar, emedan köttet är det dyraste födoämnet. Rankes
försök ådagalägga derjemte, att menniskan vid uteslutande kött-
näring tillsätter af kroppens fett.
Med endast kött förmår således menniskan icke lifnära sig;
hon behöfver en blandad föda, som jemte ägghvita innehåller en
viss mängd fett. Äfven de folk, som icke förtära några vegeta-
bilier utan endast animaliska näringsmedel, förtära jemte det
rena muskelköttet mycket fett och skatta äfven detta högt. Sa
förtära eskimåerne mycket tran och späck, och andra af endast
animalisk föda lefvande folk anse de rikligt med fett genomsatta
köttstyckena för de bästa och läckraste bitarne.
I den cell- och bindväfnad, som i så riklig mängd omgifver
kött och fett i djurkroppen, äfvensom i ben, brosk och senor
finnes ett qväfvehaltigt ämne, som genom vissa reaktioner, i syn-
nerhet genom kokning i vatten, öfvergår till lim och stai ägg-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
