Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Hungern. Njutningsmedlen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
V.
Hungern. Njutningsmedlen.
Hvarken ägghvitämnena för sig allena eller endast fett och
kolhydrat utgöra en tillräcklig föda för lifvets bibehållande. Så
väl menniskans som djurens organism behöfver ägghvitämnen,
fett, kolhydrat, vatten och salter lika väl som luftens syre för
att kunna förkofra sig och bibehålla sig vid hull och krafter, och
dessa ämnen måste dertill stå i ett visst förhållande till hvar
andra för att göra den största möjliga nytta. Vi hafva derför
all anledning att med Dante bedja:
“Må dagligt manna Du i dag oss ge!
Ty blir det ej i vilda öknen njutet,
Så går tillbaks den mest framsträfvande".
Skärselden XI, 13 — 15.
Naturen har icke öfverlemnat åt menniskans godtycke att
efter behag intaga föda. Menniskan så väl som djuren tvingas
sörja för sitt näringsbehof af den egendomliga förnimmelse, hvil-
ken vi beteckna såsom hunger. Under vanliga förhållanden
känna vi hunger endast då vi röna behof af föda. Så ofta denna
känsla än återkommer, är det likväl förknippadt med stora svå-
righeter att erhålla en rätt klar insigt i hennes uppkomst. Frå-
gan är nemligen den, om känslan af detta behof är bunden vid
enstaka organ eller om den tillhör allmänmedvetandets ännu
dunkla fält.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
