Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Hungern. Njutningsmedlen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Följderna af alltför riklig föda. 143
men. Men så snart man tillryggalagt lifvets uppåtstigande period
och behofven, som framkallats af kroppens tillväxt, upphört, är
det nödigt att minska födans mängd. Detta är just hvad som
allra oftast icke sker. I synnerhet hafva förnäma och rika per-
soner, högre officerare, embetsmän och framför allt prester alltid
haft rykte om sig såsom utrustade med en förträfflig matlust
och med mage och nerver, som kunnat tåla vid något. Mången
högt uppsatt personlighet har till och med mera utmärkt sig för
sin storartade aptit än för sina öfriga bedrifter. Potemkin t. ex.
kunde till frukost spisa en gås och en skinka, t
Ludvig xiv ät
vid middagstaffeln regelbundet sina 12 rätter och Ludvig xvi
bevarade ännu i sin fångenskap en förmåga att äta, som kom
drottningen att blygas för honom.
Naturen fordrar i allmänhet icke så mycket, och om också
finsmakare och fråssare länge nog ostraffadt följa sina böjelser,
träffar dem ofta slutligen straffet just der det kännes som smärt-
sammast, i det de förlora matlusten och angripas af magåkom-
mor. I bästa fallet nedsjunker mången storätare till en blott
matsmältningsmaskin, ty det omåttliga ätandet tvingar matsmält-
ningsorganen och organismens hela hushållning till ansträngdt
arbete för att kunna få bugt med massan af föda, och som detta
på visst sätt tager all kroppens energi i anspråk, blifva hans
öfriga verksamhetsyttringar, särdeles de andliga förmögenheterna
lidande. Det är en gammal erfarenhet, att intellektuelt arbete
icke går bra, om man icke håller måttlig diet, och allvarliga och
trägna arbetare på hvilket område som helst blifva sällan feta.
Att tänka djupt och vara fet passar icke ihop. Då man frågade
den berömde skotske filosofen och historieskrifvaren Hume, hvar
för han ingenting skref mera, svarade han: “Jag har blifvit för
mycket fet“. Under hela den tid, då Newton gjorde sina be-
römda studier öfver gravitationen och ljuset, berättas hans dag-
liga föda hafva bestått af endast några skorpor och ett par glas
vin; och skalden Chatterton plägade ofta fasta flera dagar efter
hvar andra.
Att äta måttligt är derför ett af hufvudvilkoren för helsans
ostörda bevarande. Man behöfver derför icke försaka en oskyldig
lefnadsnjutning. Men mellan den till ordspråk blifna måttlighet,
som utmärkte venetianaren Cornaro, hvilken dagligen endast för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
