Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Hungern. Njutningsmedlen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
176 Hungern. Njutningsmedlen
.
rökningen. Bland stora snusare märkas Friedrich II af Preus-
sen, som icke brukade dosa, utan bar snuset i en läderflcka på
sin vest, och framför allt Napoleon I, som under hvarje session
i senaten, som han bevistade, kunde förbruka tre till fyra dosor.
Tugga är en vida mindre oskadlig och oförarglig vana än snusa.
Tuggtobak retar munnens slemhinna och spottkörtlarne till en
öfverdrifven verksamhet, som medför stora obehag. Sväljes to-
bakssaliven, kan detta gifva anledning till nikotinförgiftning. Emel-
lertid är äfven tuggningen icke alldeles att fördöma. För solda-
ter, jägare och i synnerhet sjöfolk kan bussen vid vissa tillfällen,
då de ej kunna röka, ersätta pipan. Vanan är snuskig, men kan
någon gång medföra sin nytta, såsom då commodore Wilkes om-
talar, att af en på Stilla Hafvets öar skeppsbruten besättning,
som uppåts af vildarne, en matros skonades på grund af den
elaka lukt, som spreds från honom och hans tobaksstinkande mun.
Ännu återstår att omtala åtskilliga njutningsmedel, hvilka
äfven de ega en stor betydelse för den menskliga organismens hus-
hållning. Våra näringsämnen äro med få undantag i rent tillstånd
nästan eller alldeles smaklösa, och det skulle för oss vara lika
omöjligt att ens under en mycket kort tid förtära dem i detta
skick som att förtära ämnen, hvilka smaka illa eller eljest fram-
kalla vidriga förnimmelser. Äfven mycket glupska djur lida gan-
ska snart hellre hunger än de äta rena näringsämnen, äfven om
de bjudas dem i en för deras lifsuppehälle lämplig blandning och
en gång förtärda väl smältas. Men redan det primitivaste tillred-
ningssättet af de vanliga lifsmedleD genom röstning eller stek-
ning höjer deras smak och gör dem sålunda njutbara. I ännu
högre grad bidraga härtill kryddorna, hvilka menniskan lärt
sig tillsätta sin föda för att meddela henne en omtyckt smak
eller lukt, hvarigenom hon är i stånd att dag för dag utan
motvilja och svårighet förtära den till hennes uppehälle nö-
diga mängden af näringsämnen. Om också valet och samman-
sättningen af dessa njutningsmedel i allmänhet bestämmes af en
mer eller mindre bortskämd goms fordringar, har likväl det fy-
siologiska behofvet rigtigt vägledt menniskans instinkt vid deras
val, och de äro derför ingalunda ursprungligen någon lyx, såsom
de af många betraktas, utan lika nödvändiga beståndsdelai af
menniskans kost som sjelfva näringsämnena i honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
