Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Näringsmedlens smältbarhet. Näringsbehofvets storlek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’226 Näringsmedlens smältbarhet. Näringsbehofvets storlek.
födoämnen, hvilka antingen, som vi sett vara fallet med de grofva
brödsorterna, ofullständigt smältas eller i likhet med potatesen
äro fattiga på ägghvita. Men vid bruket af sådana näringsmedel
veta vi, att af de i dem innehållna näringsämnena endast en
bråkdel uppsuges- ur tarmen och kommer organismen till godo,,
hvaremot återstoden och med denna ofta ända till hälften af den
vigtiga ägghvitan bortgår utan nytta med uttömningarne. På.
detta sätt blifver kosten otillräcklig, men skadar äfven genom
den stora volum, som de gröfre vegetabiliska födoämnena mer-
endels intaga, hvartill kommer den dåliga beredningen. “Den
som känner straff-fångarnes lif, säger fängelsedirektören Ehlers,
vet huru fruktansvärdt den enformiga, få animaliska närings-
medel innehallande fångkosten förmår förstöra menniskor, huru
de för en sill, ett stycke ost, en sur gurka o. s. v. äro i stånd
att förråda sin bästa vän.“
I dessa förhållanden måste otvifvelaktigt orsaken sökas till
de af d:r Baer skildrade företeelserna såsom matleda ända till
eckel och qväljningar, till och med kräkningar vid åsynen eller
lukten af mat trots hungern, företeelser, som efter kortare eller
längre fängelse icke sällan kunna iakttagas på fångarne och förr eller
senare leda närmast till oordningar i matsmältningsorganen samt
derefter under kroppens fortgående förfall till upprifvande kroniska
sjukdomar, detta allt fastän i den utdelade dagportionen en för
menniskans bibehållande skenbart tillräcklig mängd näringsämnen
kan innehållas.
Många af dessa olägenheter afhjelpas, för så vidt de bero på
kosten, genom dennes större rikedom på kött. Också hafva för-
bättringar i detta afseende icke alldeles utebl ifvit, ehuru de icke öfver
allt äro tillräckligt genomgripande. D:r Baer fordrar för hvarje fånge
dagligen minst 177 gram benfritt kött; i Pentonville erhåller hvarje
fånge dagligen 117 och i Portland vid strängt arbete 175 gram
kokt, benfritt kött. I Bruchsal gifvas 437 gram benfritt kött i veckan
åt hvarje fånge, men i Nordamerika i Philadelphia-fängelset dagli-
gen åt hvarje fånge 351 gram och i Singsing-fängelset vid Hudson
dagligen till ocb med 467 gram benfritt kött. Voit anser det
icke heller mer än billigt att afseende fästes på de olika närings-
"behof, som framkallas af fångarnes eller arbetshjonens tillfälliga
helsotillständ och deras ålder, kön, strafftid m. m. och anmärker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
