- Project Runeberg -  Menniskans helsa och vilkoren för dess bestånd och förkofran /
227

(1883) [MARC] Author: Oscar Heinrich Dumrath - Tema: Medicine
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Näringsmedlens smältbarhet. Näringsbehofvets storlek

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Vatten och bröd.
227
särskildt, att så snart de första sjukdomstecknen till foljd af olämp-
lig föda visa sig, såsom eckel, uppstötningar, diarrhe o. s v., latt-
smälta näringsmedel, synnerligast kött och mjölk, höra gifvas, e
sak som enligt Baer lättast sker genom en tillaggs- ellei ext: a
kost, som efter behof utanordnas af fängelseläkaren.
I Sverige förvandlas böter, om tillgång till deras galdande
saknas, till fängelse vid vatten och bröd under en kortare eller
längre tid, allt efter bötesbeloppets storlek. Naturligtvis kan ai-
igenom alldeles icke en verklig näring åstadkommas. Fängelse
vid vatten och bröd, äfven om olika slags bröd gifves, är i sjelfva
verket, då ju den för näringsbehofvet nödiga mängden af olika
näringsämnen under någon längre tid icke kan förtäras i ett enda
näringsmedel, delvis en svältkur, som, om den varar något längre,
måste medföra skadliga följder, visserligen långsammare för val
närda personer, men desto hastigare för illa närda och föisva-
gade. I detta hänseende är den förut omtalade engelske läkaren
William Starks försök (år 1789) upplysande. Han förtärde vid
fritt val under 42 dagar endast bröd, men kunde icke äta mer
än högst 850 gram dagligen, hvarmed han icke täckte sitt närings-
behof, hvarför han under denna tid betydligt aftog i vigt och
hans kroppskrafter i hög grad försvagades.
Man hör ofta den meningen uttalas, att afsigkonma oduglin-
gar genom en bättre utspisning skulle lockas till fängelsei och
arbetsinrättningar, hvarigenom dessas ändamål såsom straffanstalter
omintetgjordes och dessutom förplägningsomkostnaderna ökades.
Men ett sådant tillopp till fängelser m. m. kan väl knappt väntas
af andra än kroppsligt och sedligt alldeles förfallna individer och
måste, om det ökades i någon märkbar grad, vittna om ett odräg-
ligt och outhärdligt ekonomiskt och moraliskt elände bland be-
folkningen utanför anstalterna. Äfven i de anstalter, hvarest
något liknande i första rummet kan väntas, nemligen i arbets-
inrättningarna, skyddar mot tillopp af enstaka afsigkomna lättin-
gar en sträng och rättvis disciplin lika mycket och mer än en
dålig och otillräcklig kost, som sätter helsa och lif i fara. Grefve
Lippe gjorde också den erfarenheten, att, efter införandet af en
bättre förplägning i förening med strängare tukt, medlemmarne
af arbetshuset i Gelenau uteslutande utgjordes af personer, om

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:43:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/menhelsa/0235.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free