Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Boningshuset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
386 Boningshuset.
oss, befalde sitt folk att gifva oss några läglar vatten. Jag förut-
såg, att detta skulle totalt omintetgöra den ringa möjlighet att
uppehålla lifvet, som ännu fanns qvar för oss, och försökte för-
gäfves hindra vattenutdelningen. Vattnet kom. Det är omöjligt
att med ord beskrifva den oroliga rörelse, den sanslöshet, som
uppkom vid åsynen deraf. Hvarje droppe, som langades in genom
jerngallren, syntes emellertid endast gifva ny näring åt törsten.
Förvirringen blef snart allmän och fruktansvärd. Många lemnade
det andra fönstret för att tränga sig fram och få vatten, och
trängseln och skuffandet vid mitt fönster kunde icke längre ut-
härdas. Många skuffade omkull de dem i vägen stående, som
voro svagare, och trampade dem till döds.
•’•’Från klockan nio till elfva uthärdade jag med detta fasans-
fulla uppträde, men ’var vid denna tid nära ihjelklämd och stod
så fast inkilad, att jag ej kunde röra mig. Jag fattade nu mitt
beslut att afstå från allt vidare hopp och bad de kringstående att
låta mig komma från fönstret på det jag måtte få dö i ro. Med
mycken svårighet trängde jag mig fram till midten af rummet,
der trängseln var mindre med anledning af de talrika döda, livilka
utgjorde en tredjedel af hela antalet, samt derför att alla sam-
lade sig till fönstren, ty nu utdelades vatten äfven vid andra
fönstret . . . Jag. lade mig ned på en hög med lik och befalde mig i
CJuds händer. Törsten blef mig odräglig och svårigheten att andas-
stegrades allt mera. Jag hade icke legat på detta sätt i tio mi-
nuter, innan jag kände smärta i bröstet och hjertklappning, begge-
delarne till ytterlig grad. Häraf fann jag mig nödsakad att resa
mig upp igen, men smärtan, hjertklappningen och svårigheten att
andas blefvo allt värre. Jag behöll icke desto mindre sansningen,
men kunde icke längre bära mina lidanden utan att söka lindra
dem, hvilket endast kunde ske genom frisk luft. Jag fattade ge-
nast mitt beslut att tränga mig fram till fönstret rnidt emot mig,
och genom en ansträngning af dubbelt den styrka jag någonsin
utvecklat, kom jag så nära, att jag stod i tredje ledet derifrån
och kunde med ena handen fatta i en gallerstång samt derigenom
hjelpa mig fram till andra ledet. Inom några ögonblick hade
smärtan, hjertklappningen och svårigheten att andas upphört, men
törsten fortfor att vara outhärdlig. Vattnet endast ökade den,
hvarför jag beslöt att icke dricka mer. Jag endast fuktade läppar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
