Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Arbetet. Skolan. Familjen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
504 Arbetet. Skolan. Familjen.
efter sundhetslärans fordringar m. m., men blott få äro i det läge,
att de kunna följa dessa visa läror i deras fulla utsträckning. Den
materiella nöden, de fordringar, hvilka göras på deras ställning,
tvinga dem att uppbjuda sina krafter till det yttersta. Konkur-
rensen på det andliga området är mycket Stor; blott få erhålla
någon verklig framgång, de flesta hafva all möjlig möda att slå
sig fram och blifva hårdt medtagna i striden för tillvaron. Härtill
kommer inverkan af särskilda skadliga omständigheter, hvilka äro
förknippade med lefnadskallet och icke alltid kunna undvikas.
Lefnadskallet bestämmer en menniskas hela samhällsställning, i
detta ligga alla hennes lefnadsvilkor : huru stora inkomster hon
kan förskaffa sig, hurudan föda, hurudan bostad hon kan bestå
sig, hennes bildning, hennes önskningar och förhoppningar, hen-
nes umgängeskrets, den uppfostran hon kan låta komma sina
barn till del o. s. v. Långt in i privatlifvet sträcker sig lef
nadskallets inflytande, och den för hvilken valet af det samma
står öppet, kan derför icke företaga detta med nog stor ur-
skilning och omtänksamhet. Ett olyckligt val kan lika väl som
ett illa afpassadt äktenskap åstadkomma missförhållanden, som
verka ohjelpligt förlamande och tärande på menniskans hela lef-
nad. Lefnadskallets inflytande på menniskorna beror mycket af
deras eget lynne. Den ena lägger allt på hjertat, grämer sig
öfver småsaker och förkortar genom ständiga sorger och oro sjelf
sitt lif, medan en annan ser allting från den ljusa sidan och icke
lätt låter bringa sig ur jemnvigten. Den som eger den gåfvan
kan väl kallas lycklig, men i allmänhet tillhöra de högre begåf-
vade, ädla och känsliga naturerna mera den förra sortens menniskor.
Ett olyckligt inflytande på nervsystemet utöfvas slutligen af
allt det oväsen, som föres i en stor stad. “Liksom en stor dia-
mant“, säger Schopenhauer, “krossad i bitar endast eger samma
värde som lika många små diamanter eller en här, då den blifvit
sprängd, d. v. s. upplöst sig i små hopar, icke längre förmår nå-
got, så förmår en stor ande ej mer än en vanlig, så snart han
afbrytes, störes, förströs, afledes, emedan hans öfverlägsenhet be-
tingas derigenom att han, liksom i en konkav spegel ljusstrålarne,
koncentrerar alla sina krafter på en punkt och ett föremål; och
just häri förhindrar honom hvarje bullrande albrott. Den förstån-
digaste och snillrikaste nationen i Europa har kallat regeln never
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
