Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Arbetet. Skolan. Familjen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Buller. 505
interupt - afbryt aldrig - för det elfte budordet. Men buller
är det mest impertinenta af alla afbrott, emedan det afbryter våra
tankar, ja rent af sönderbryter dem. Der emellertid ingenting
finnes att afbryta, förnimmes det icke heller särdeles Men då
de flesta menniskor hvarken kunna eller vilja inse, att en tyst
omgifning är nödig för tänkaren, huru mycket mindre ana de då,
att den kan vara af någon betydelse för andra än tänkare. För .
att icke tala om, att under vissa kritiska sjukdomsstadier hvarje
buller utöfvar ett högst olyckligt inflytande på sjukdomens gång,
hvarför iakttagande af så godt som fullständig tystnad ofta strängt
ålägges af läkaren, är buller och oväsen ett af de många obehag,
som tära och nöta på menniskans lif i nutidens städer. Hvilan
får aldrig blifva tillräckligt lugn och djup liksom icke heller arbetet
fortgå med odelad uppmärksamhet, då örat rundt om träffas af de
mest olikartade buller och ljud, som oupphörligt göra intryck på
nerverna och stundom framkalla rätt plågsamma förnimmelser.
Det är må hända omöjligt att lemna någon vetenskaplig för-
klaring, hvarför starkt buller verkar så skadligt på vårt nervsystem,
ty såsom Berthelot visat, åstadkomma ljudvågorna icke i likhet
med ljuset och värmen någon kemisk förändring i de kroppar de
träffa; men vår oförmåga att förklara förhållandet betager icke
det samma dess betydelse. Vi känna ju att buller verkar störande
och tröttande. Den starkaste menniska längtar efter en dag till-
bragt i buller och oro efter hvila, ehuru hon ej alltid vet från
hvad, och kanske bidrager stillheten vid hafskusten, i bergstrakter
eller på landet minst lika mycket som den friska luften att skänka
nya krafter åt en öfverretad och uttröttad hjerna. I våra stora
städer njuter örat aldrig någon hvila och för oupphörligt till hjer-
nan en mängd obehagliga, störande intryck. Till det orediga, men
oafbrutna sorlet af rullande vagnar, surret af röster och fotters
trampande sluta sig andra, i högsta grad pinsamt utpreglade ljud
såsom musik från kringstrykande musikband, positivens olåt, kung-
lig salut, klockringning, ånghvisslor, klatschande med piskor, matt-
piskning, smällande i dörrar, barnskrik, pianoklink, hundarnes skäl-
lande o. s. v. i oändlighet. Vid det förra slaget af dessa buller vänja
vi oss så småningom mer eller mindre, men just dessa senare ljuden
hafva vi så svårt att fördraga och de tyckas göra oss allt mera nerv-
retliga och tankspridda i den mån de oftare återkomma. Orsaken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
