Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Farsoterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
570 Farsoterna.
och visade sig först i Konstantinopel under det olycksdigra året 531,
sedan i januari under ett fruktansvärdt upplopp af de gröna och de
blä stadens vackraste del med det stora sjukhuset, i hvilket alla sjuka
omkommo, gått upp i lågor och inemot 40000 menniskor förlorat
lifvet. Under trettiosex år försvann sjukdomen sedan aldrig helt
och hållet, utan spred sig smygande från ort till ort och tycktes
endast tillbakahålla sina krafter för att vid gynsamma. tillfällen
desto säkrare ödelägga städerna och förvandla blomstrande ängar
till graffält. Ett sådant utbrott skedde elfva år senare. Med oer-
hördt raseri utbröt pesten i Pelusium, utbredde sig öfver Egypten,
Syrien och mindre Asien, kom redan följande vår till Konstantino-
pel och spred sig med bestämda tidrymder öfver hela verlden, så
att man knappt kunde skåda någon ände på dess härjningar.
‘•’Ingen ö var nog afskild, ingen håla, ingen bergstopp nog otill-
gänglig, öfver allt fordrade han oblidkeligt sina offer." Aldrig förr
hade man skådat så elakartade sjukdomsformer, och läkarne stodo
rådlöse. “De flesta, vi följa här Heckeks skildring efter källorna,
sjuknade först med liufvudvärk, derpå blefvo deras ögon blod-
sprängda och uppsvullnade ansigtet, derpå steg svullnaden ned på
halsen, och då voro de sjuke utan räddning förlorade. Andra
fingo häftiga afföringar eller ock varbölder i ljumskarne och stark
feber; dessa dogo på två eller tre dagar med ostörda själsförmögen-
heter och vid temligen godt befinnande, som hade de intet ondt lidit.
Ett större antal pestsjuka förföll dock i raseri och dessa voro
ytterst svåra att kufva och vakta; många bland dem kastade sig
ut genom fönstren eller ännu hellre i vattnet, mindre af törst än
för den brännande feberhettan; andra åter öfverföllos-af djup sömn
och skördades derunder af döden. Men de, hos hvilka svarta pust-
ler af en lins storlek utbröto öfver hela kroppen, öfverlefde icke
dagens slut, utan dogo samma timme. Likaså var blodkräkning
dödande på stället. Om deremot ljumskbölderna betydligt upp-
svälde och uppmjukades, kunde man hoppas, ty en riklig varaf-
söndring räddade; men förlorade voro de, hos hvilka bölderna länge
förblefvo oförändrade." De sjukes enda läkare var naturen, och
der hon icke hjelpte, var ock mensklig beräkning fåfäng, ty hvad
som gifvit den ene lindring, skadade den andra och påskyndade
endast döden.
I Konstantinopel rasade pesten under hela fyra månader, till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
