Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Farsoterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.Judeförföljelserna. 581
drefvos af sin religiösa hänryckning. Derigenom blefvo de slut-
ligen farliga för både den verldsliga och andliga makten, och sedan
Clemens Yl utfärdat sin bulla och kejsar Karl IY sitt förbud mot
deras kringtågande/ förföljdes de ofta, straffades stundom med
jernhård grymhet och upplöstes småningom. Dessa tåg bidrogo
emellertid obestridligen till pestens spridande, och klart är, att
den dystra vidskepelse, som framkallade dem och som de i sin
ordning närde, måste blifva ett nytt gift för den redan så djupt
sjunkna menniskoanden.
Också yttrade sig denna menniskoandens förnedring icke blott
genom ett rått svärmeri, den framstod äfven i de grymma jude-
följ elserna, hvilka man i de flesta länder tillät sig med långt
större våldsamhet och skoningslös grymhet än under sjelfva kors-
tågsperioden. Yid hvarje mördande farsot tänker folket i första
rummet på förgiftning och fordrar i blindt raseri hämnd på de
inbillade missdådarne. Och hvilka eljest skulle väl hämnden drabba
än judarne, dessa ockrande främlingar, som pnot de kristna hyste
ett berättigadt hat? Öfver allt sedan hösten 1348 troddes de hafva
förgiftat brunnarne och gick den sägen, att de genom sändebud
och bref från sina hemliga ledare i Toledo blifvit uppeggade här-
till. Sin början tog förföljelsen i Chillon vid Genéversjön, der de
första pinliga förhör höllos med några judar, hvilka, drifna aftor.-
tyrens plågor, påtogo sig de brott, för hvilka de beskyldes och
efter “ransakning och dom“ brändes jemte sina trosförvandter.
Hafvande qvinnor, barn och de få, som läto döpa sig, förskonades
och judarnes egendom togs i beslag eller delades. Härefter ut-
bredde sig mördandet vidare. I Strassburg sökte rådet med sin
ammeister i spetsen, den ädle Peter Schwarber, som derför drefs
i landsflykt, förgäfves skydda de olyckliga judarne för folkets raseri.
På deras begrafningsplats uppfördes ett stort bål, på hvilket de
brändes; om någon frigjorde sig och sökte undfly, mördades han.
Alla panter och skuldebref återlemnades åt gäldenärerna och de
funna penningarne fördelades mellan handtverkarne “rättvist och
redeligen". Samma skräckscener förnyades på andra ställen, och
i Mainz funno 12000 judar en qvalfull död i lågorna af sina
egna boningar, hvilka de i förtviflan sjelfya antände, ty som öfver
allt med föi följeisen förenades omvändelselusten, väcktes äfven
bland judarne en fanatisk ifver att vilja dö såsom martyrer för sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
