Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förra Afdelningen - 1. Menniskans naturliga lefnadslopp, eller physiska historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 31 —
Nyfödda barn sofva nästan
beständigt, när icke hnnger eller smärta stör
dem i deras ro. Alltför hårdt lindande,
långvarigt liggande på samma ställe,
väta och orenlighet, äro , utom hunger, de
vanliga orsakerna till deras oro och
de-ra6 skrik. Lata sköterskor söka då att
stilla dem med häftigt vaggande,
hvilket väl stuudom lyckas dem, men likväl
är skadligt för barnen. Ett sagta
vaggande anser man annars för en helsosam
kroppsrörelse, men barnen vänja sig så
lätt dervid, att de äfven under sömnen
hela natten igenom vilja blifva vaggade.
Då göra sådana vaggor god nytta, som
genom svigtande stålfjädrar hålla sig
sjelfva länge i rörelse, när de en gång
blifvit tillstötta med foten.
I tredje månaden börjar barnet att
gifva tillkänna sina angenäma känslor
genom löje, och de oangenäma genom
gråt. Detta är den första början lili
mensklighetens utveckling; ty hos intet
djur yttra sig dessa känslor på ett så
tydligt sätt, som hos Menniskan.
Apornas grinande är icke ett uttryck af
glädje , och hundens tårar äro ej tecken till
bedröfvelse.
Straxt efter denna tid framkomma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
