Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förra Afdelningen - 2. Menniskokroppens beskaffenhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 71 —
selgången vid, midtuti trängre, och
inåt åter något vidare, än midtuti. Här, vid
dess slut, befinner sig en långrund, tnnn9
men dock spänd och fast hinna,
trurøm-hinnan, som är ovanligt ömtålig. När
en insekt , en loppa t. e., kommer in
ända tiii denna hinnan, så uppväcker hon
de fasligaste plågor och ett sådant dån,
att Menniskan derutaf blir vanvettig. Till
all lycka är denna händelse ganska
sällsynt, emedan öronvaxet och de fina
håren i Örongången göra vägen dit nästan
omöjlig» Trummhinnan åtskiljer
hörselgången från trumman , uti hvilken fyra
lina, sinsemellan förbundna, små ben
befinna sig. Det ena af dessa ben kallas
hammaren, hvars skaft är fästadt vid
trummhinnan;; det andra, sta det,
sinter sig intill hammarens hufvud; emellan
städets ben och det tredje benet,
steg-bögeln, ligger det lins form iga
benet, det minsta hen i hela
Menniskokroppens Utaf namnen, hammare och städ,
må man icke sluta, att hammaren slår
emot städet , då ljud höres o. s» v. ty
de sitta fast och hafva fått sin benäm.
ning blott af en aflägsen likhet med
dessa verktyg. — Ifrån trummhålan går ett
rör snedt framåt emot näsan f och ändas
straxt bakom henne i svalget. Der det-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
