Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förra Afdelningen - 2. Menniskokroppens beskaffenhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 99
nedre *) , hufvudsakligen att fortskaffa
deii smälta maten i galitarmen. Men den
blifver ej förr utsläppt igenom den nedre
magmunnen , än den helt och hållet
blifvit förvandlad till en tunn gröt. Hos en
frisk menniska kan detta vara gjordt på 5
eller 6 timmar. Svaghet i organerna och
andra omständigheter göra uppehåll i
matsmältningen. Om maten ligger osmält i
24 timmar uti magen, så surnar den och
börjar öfvergå till .förrutnelse , hvilket
har många olägenheter i följe»
När näringsmassan öfvergått ifråa
magen till galitarmen, blir den
uppblandad med vätskorna af magkörteln och
käxets körtlar och med gallan , hvars gån*
gar utgjuta sig deromkring. Genom
denna blandning blir massan ännu mer upp*
löst och till näringssafternas afskiljande
beredd.
Tarmarnas krälande rörelse har
alldeles samma verkan, som magens: den
ges. Roffoglarnes magsaft har bevisat sig vara
den kraftigaste. Härom, samt om sättet att
erhålla den af djuren, utan att döda dem, se vidare
Göth. Magazin für Physik und Naturgesch. deS
?:ten Band. 3:5 stiick S. 80.
*) En omvänd rörelse nedifrån och uppåt
öfre magmunnen., är orsaken till kräkning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
