Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förra Afdelningen - 2. Menniskokroppens beskaffenhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
~ ii8
fullkomligaste helsa gränsar nära till
sjukdom; ty just i safternas ymnighet ligga
äfven physiska och moraliska orsaker
dertill. Också gifves äfven lika så litet en
absolut fullkomlighet hos de dödliga
härutinnan, som uti dygden, hvarom Cicero
ganska rigtigt säger: Dnn är ej den
dyg-digaste, som har inga fel, utan den som
har det minsta antalet deraf. Emedlertid
lcunne vi vara tillräckligt nöjde med den
oss tilldelade ofullkomliga lott, då vi
ändock, i det hela taget, belinne oss så
tämligen väl dervid. Man måste
verkligen falla i förundran deröfver, att Men.
niskan är frisk större delen af sin
lifstid , och att de friskas antal öfverhufvud
vida öfverstiger de sjukas, när man
besinnar ömtåligheten af en så öfvermåttan
konstig och sammansatt machin, som
menniskokroppen , samt den vanliga
sorglöshet , oförsigtighet och obetänksamhet,
hvarmed han behandlas. Men den
välgörande Naturen godtgör ofta, utan att
vi vete deraf, den skada vi tillfogat oss
sjelfve, och bidrager äfven kraftigt att
nnderhjelpa konsten , då den användes
till den rubbade ordningens återställande.
Endast henne hafve vi att tacka derför,
att vi lide mindre genom följderna af
vår okunnighet och yanart, än vi, efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
