Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förra Afdelningen - 3. Reglor för helsans bevarande - 4. Om menniskans intellectuella förmögenheter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 193 o —
kalle de yttre phenomenernas substans
materie; de inres substans själ.
Vi villje dock nu åsidosätta denna
ofruktbara specnlation Öfver själens
väsende , och bäldre följa dess
verkningar i spåren uppå erfarenhetens våg, för
att, så vida det härigenom låter göra sig,
lära känna dees natur.
Alla själens verkningar föranlåtas
ursprungligen af intryck på nerverna.
Det är väl sannt, att själen ganska ofta
är verksam äfven utan sådana intryck;
men anledningen , ämnet dertill , har hon
— för längre eller kortare tid sedan —
erhållit igenom nervretelser. Vi måste
således tänka oss själens första tillstånd
såsom passivt, sådant det i den spädaste
barndomen verkligen är, ty villkoret, som
bestämmer själens verksamhets-grad, lig.
ger i nervernas retlighet.
En yttre orsaks intryck på nerverna
frambringar i dem en förändring > hvilken
vi villje kall? känseln, för att
kunna skilja den ifrån andra derpå följande
förändringar. Känseln ar det
allmännaste sinnet, och derföre synes detta ord
Funke, A a
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
