Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förra Afdelningen - 3. Reglor för helsans bevarande - 4. Om menniskans intellectuella förmögenheter - Känsla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ket förlåter sin förolämpa re, aftvingar
den opartiska åskådarens bifall, och han
förblifver icke härvid ulan rörelse, utan
deltagande känsla * )•
Sällan — hos odlade menniskor kan.
ske alldrig — äro dock dessa känslor, så
yäl de djuriska som de menskliga, de
ä-sthetiskft gom de moraliska , alldeles rena
och oblandade, ja, stundom smälta de
ßå innerligt tillsamman, att de helt och
hållet förlora sin speciella caracter, och
utgöra ett eget slag af blandade
känslor.
*") Denna förmåga, att kanna det sedligt goda
och enda, d. ä. att bedöma det, utan att
grunderna dervid förft utvecklas, kallar man
moralisk känsla. Denna grundar sig således dock
slutligen uppå förståndet och dess odling,
hvarföre den ock är få högft olika hos olika folkslag.
Äfvenså bedömmer förståndet det sanna och
falska ofta ganska rigtigt , innan det for sig
utvecklar grunderna for sitt omdöme, och den som
besitter denna förmåga , den tillkrifver man sundt
eller allmänt menniskoförstånd,
Förståndets omdöme har icke mindre Inflyt
tände uppå] känslan af det ästhetiskt sköna; ty
smak, d, ä. förmågan att rigtigt och häftigt ,
u-t an tydligt medvetande af några’ skäl, känna,
hvad som är skönt, förutsätter förstånds -odling.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
