- Project Runeberg -  Menniskans historia /
228

(1813) [MARC] Author: Carl Philipp Funke Translator: Carl Eric Rademine
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förra Afdelningen - 3. Reglor för helsans bevarande - 4. Om menniskans intellectuella förmögenheter - Inbildningskraft

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Verksammast visa de sig under dröm*
mande†..då de äga fritt spel, emedan de
icke störa? af känslorna. Phantasien är
da i synnerhet verksam, och just deraf
kommer det, att ett snillearbete, hvar-

fall afftcieras på snmma sXtt, som vi se en annan
vara afficierad, och yttre det äfven helt otvunget
på samma sätt. Vi gäspe, då en annan gäspar;
vi le, då en annan skrattar, o. s. v.
Antipa-thicn , eHer den physiska vcdervilljan , är ofta blott
en xnbildrringskraftens förvillelse. Då t. e. en
obekant persons ansigte, hvilken vi se för första
gången , på oss gör ett så vidrigt intryck, att
hans annalkande, eller hans omgänge förefaller
oss odrägligt, s§ kan deita väl icke vara annat,
än en villa- Föremål gifvas dock äfven, hvars
titdunftning äro rent af vidriga för visfa
menniskors organer» En qvinna t. e. hade afsky för
honing; hon kunde icke se, och ännu mindre
lukta den, utan att känna vämjelse och vara
nära till att svimma. För att läka en sårnad på
foten, blandade man en gång. henne ovetande, litet
honing i den pålagda salfvan; det varade d^ck
blott några minuter, så infunno sig de vanliga
anfallen, och man måfte borttaga salfvan»

Hvad nu de ofvannämnda sympathetiska [-med]en-] {+med-
]en+} beträffar, så hafva de väl endast att tacka
inbildningskraftens starka inflytande på kroppen fö^
sin verksamhet^ ty de verka alldrig, när den, på
hvilken de användas, intet vet deraf, hvilket dock
i motsatt händelse borde ske. Emedlertid föreger
man en hemlig kraft ( Sympathie ) äga rum e«
mellan medlet och den person, som nyttjar det,
och kallar det derföre ett sympatetiskt medel.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:44:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mennhist/0232.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free