Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förra Afdelningen - 3. Reglor för helsans bevarande - 4. Om menniskans intellectuella förmögenheter - Inbildningskraft
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 243 o —
sattser. Hvilken tänker väl med rysning
på tillståndet före sin födelse? Och hvad
förskräckligt innebär väl öfverhufvud
taget begreppet om att intet vara ? Man
rädes ja endast det onda, som är till,
•j det , som icke är till. Endast fördom
øch brist på lugn eftertanka gifva ea
ryslig gestalt åt upplösning och
förstä-ring,
Grnndeattserne för sedlighet hSr i
lifvet bero icke eller af tron på ett
tillkommande. Dygden gör alldrig
någon olycklig, och lasten alldrig någon
lycklig. Att villja påstå inotsattsen,
vore en contradiction, ty hvad är dygd
annat, än vishetens utöfning? Och hvari
består visheten, om icke i sanningens
förhållande till lycksalighet? Om den
dygdige här i tiden ofta är eller synes
olycklig, och den lastfullelycklig, —
hvilket visserligen inträffar,—så är det
hvarken dygden eller lasten, utan något
i-från bägge skiljaktigt, något tillfälligt,
eom vållar ett sådant Öde. Dygden
förblifver således den säkraste och rätaste
vägen till lycksalighet, såsom
syftemålet för detta lifvet, om ock med döden
allt skulle upphöra»
Rent af likgilltig kan likväl, som
Gga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
