Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Afdelningen - Menniskan i Samfundslefnaden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 27’? —
försonande igenom offer, och att i de
ljuset skyende presternas ställe införa
predikanter, som borde upplysa hans
värdigare religionsläror. Det förra sökte
ban utverka derigenom, att han franjstäU
de sig sjelf såsom det fullkomligaste och
sista offret, hvilket behöfdes till Guds
försonande, i det att lan förutsade sin
dcd; det senare igenom undervisningar
och meddelande af sin höga plan åt
några menniskoälskande män, dem ban
invigde till lärare, och åt hvilka han
ea-träget aubefallte sin religions vidare
utbredande. Den gamla surdegen,
nemligen föreställningen om offrens och
andra ceremoniers nödvändighet till
saligheten en föreställning, hvilken är sa.
gynnande för menniskans naturliga
obenägenhet att sjelf .bättia sitt hjerta, —
förblef dock orubbad här octi der, och
<le sluge presterne visste till och med
att med skicklighet inympa den i den
nya Christna läran. Förgäfves varnade
Apostlarne det redan för Curisteudomen
vunna folket att icke å nyo låta fånga
sig under detta (presternas) träldomsok
(Epist. till G ålat. ( ap 5: v. 1 ),
förgäfves ropade de till dem: blifver icke
menniskors trälar *)! Presterne segrade; out-
*) Man läse Zollikofers vackra predikan öfve$
denna text. C* Connt. 7. v. 3.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
