- Project Runeberg -  Menniskan och apan, eller den moderna materialismen. /
35

(1866) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Menniskan i sin sanning, och sådan hon verkligen är

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

aldrig (undantagande hos husdjuren, hos hvilka den börjar
att grumlas), utan, omedveten till sitt väsende, leder
den individerna, med tillslutna ögon, genom lifvet.

En gåfva för hela slägtet, förblifver instinkten
fullkomligt den samma genom århundraden. Svalan bygger
sitt näste, biet sina celler på fullkomligt samma sätt,
som de gjorde på sin skapelsedag. Djuret uppfostras
inte, lär ingenting, drager ingen vinst af sina föräldrars
kunskaper och lägger ingenting dertill. Det är och
förblifver, hvad dess far varit; det är med möda man kan
dressera det, bilda det till vissa rörelser, hvilka inte
finnas i dess instinkter. Då instinkten är oföränderlig i
sig sjelf, så kan arten hvarken gå framåt eller tillbaka.
Också är det en orimlighet att, som materialisterna,
föreställa sig en tid, då djurarterna vore möjliga af
fullkomnande, och då aporna skulle ha, genom att fullkomna
sig, framfödt menniskor.

Sådant är djuret; en lefvande själ, utan förnuft,
utan egentligt värde, styrd af sin arts oföränderliga
instinkt; en art, representerad i hvarje generation af
identiska individer, och identiskt densamma genom
århundraden.

Menniskan deremot, begåfvad med en ande, som är
lik Gud, är en person, som är sitt eget ändamål och som
har ett oändligt värde. Arten träder här i skuggan,
och det är endast såvida hvarje individ uppfyller sin
personliga kallelse, som han kan fullgöra det värf, som
Gud anvisat honom i det omätliga verldssystemet.

Den begränsade ande, som finnes hos menniskan,
fattar och begriper den oändliga, obegränsade ande, som
här skapat allting, och i hvilken vi lefva, röras och
hafva vår varelse. Djuret hvarken ser, känner eller
uppfattar annat, än naturen, sammanfattningen af
begränsade, relativa, tillfälliga ting; menniskan ensam kan
genom sin ande känna det absoluta och nödvändiga,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:44:18 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mennochapa/0041.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free