Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Araktsjejev »en reptil». Furst Alexander Nikolajevitsj hatade
Araktsjejev; han hälsade inte på honom ens på slottet
i kejsarens närvaro. Furst Valerian visste, att för det
där brefvet var farbrodern redo att förlåta honom mycket.
— Jag har alltid haft den uppfattningen, ers
excellens, — sade han med ett än mera ironiskt löje på de
lätt bleknade läpparna, — att det att läsa andras
privatbref kommer på ett ut med att lyssna vid dörrar...
Gubben fnös till och slog ut med armarna i en
stor gest.
— Om ni önskar fortsätta bekantskapen med mig,
min herre, — sade han på franska, — så torde ni vara
god och välja era uttryck.
— Jag ber om ursäkt, ers excellens, men,
sannerligen, det blir mig för starkt det här. Ens blod förvandlar
sig till galla. Jag förstår, att en frisk människa kan
vänja sig att bo i ett dårhus tillsammans med vansinniga,
men en hederlig i en drängstuga tillsammans med skälmar
— nej aldrig...
— Du har blifvit mycket förändrad, min gosse,
mycket förändrad, — sade farbrodern med en skakning
på hufvudet, — och, det säger jag ärligt, inte till din
fördel. De där utländska bekantskaperna ha inte varit
dig nyttiga...
»Jaså, det har varit några framme och rapporterat»,
tänkte furst Valerian. Den utländska bekantskapen var
filosofen Tsjaadajev, som han lärt känna under sin vistelse i Paris.
— Jag märker, min kära vän, att du ännu inte
lyckats frigöra dig från själfvet och förvandla dig till
det intet, som ensamt förmår göra Guds vilja, — sade
farbrodern med ögonen mot himlen. — Liksom den
förlorade sonen har du öfvergifvit fadershuset och närt
dig med svindraf på främmande marker.
»Svindraf — det är konstitutionen», tänkte furst
Valerian.
Länge ännu fortsatte farbrodern att tala om den
hulde Jesus, om den gamle Adam, om Lasarus’
uppståndelse, om Marias företräde framför Marta, om den
himmelska daggen och dufvans kutter.
Furst Valerian lyssnade uttråkad. »Du skulle ha
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
