- Project Runeberg -  Alexander I /
5

(1913) [MARC] Author: Dmitrij Merezjkovskij Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - I

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Det är inte möjligt! Magnitski — en sådan
Kristi tjänare!

— Jag har ju sagt farbror: akta sig för Magnitski.
Han är en genompiskad skälm — en korsning af höna
och hyena.

— Hur, hur? Höna och hyena? Inte illa! Du
är rent af kvick ibland.

— Och minns ers excellens, hur de botade den
besatte? — frågade furst Valerian.

— Kan man tänka sig! Sådana skurkar! Nå
Magnitski — den frågar jag inte stort efter. Men fader
Foti, fader Foti — hvilken syrpris!...

Han ilade in i skrifrummet och kom tillbaka med
två bref.

— Läs!

»Ers excellens, högt ärade furste! Ni och jag äro
som kropp och själ. Vi äro ett hjärta. Kristus är och
skall vara med oss», slöt det ena brefvet, från Foti.

Det andra var konceptet till Golitsyns svar.

»Högvördige fader Foti! Jag törstar efter ett
sammanträffande med er som efter kallt vatten en het dag.
Jag badar i tårar och beder Herren om dufvovingar,
att jag måtte få flyga till eder. Ja Kristus är i sanning
med oss.»

— Ack farbror, ert goda hjärta blir er olycka!
— Furst Valerian kunde knappast kväfva ett
skadegladt skratt.

— Gud är nådig, min vän. Hur många människor
som än ha bedragit mig, så har jag aldrig dragit kortaste
strået. Så går det nog nu också. De vill ta ministeriet
ifrån mig. Gärna för mig. Jag begär inte bättre än att
i frid få tänka på min själs frälsning.

Han hvälfde ögonen åter mot himlen.

— Kejsaren — det är en som har godt hjärta det,
— suckade han rörd. — Och af det begagnar sig också
den där...

»Den där» var Araktsjejev. Den gamle fursten
hatade honom så, att han aldrig nämnde honom vid
namn.

— Där kommer han tassande, lägger hufvudet på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 17 17:05:07 2018 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/merealex/0011.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free