- Project Runeberg -  Alexander I /
12

(1913) [MARC] Author: Dmitrij Merezjkovskij Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


På sin vanliga plats invid spisen satt fabeldiktaren
Krylov. Så fort han kom, sjönk han ner i en stol för
att inte resa sig förrän vid supén. »Tack, lilla
förståndiga värdinna, att min plats inte är upptagen; här är det
varmast». Den oformliga gestalten i sin nötta, snusbruna
frack med mässingsknappar och en opolerad ordensstjärna
gjorde intryck af en möbel bland andra möbler. Händerna
höll han stödda mot knäna, emedan han inte längre kunde
knäppa ihop dem öfver magen. Munnen var dragen lätt
på sned af ett slaganfall han haft för två år sedan. Ansiktet
var pussigt, blekt, svälldt som deg i ett baktråg, och
uttryckte ingenting — på sin höjd kanske att han till
middagen ätit stekt gås med svamp och till supén väntade
sig spädgris med pepparrot, trots att det var stora fastan.
»Jag, syndare», brukade han säga, »har af naturen en
mage, som är oförmögen till fasta.» Han halfsof. Ibland
öppnade han ena ögat, tittade under det buskiga
ögonbrynet, lyssnade, smålog illmarigt — och försjönk på nytt
i slummer.

I godan ro jag världens flärd betraktar,
och halft jag sofver, halft filosoferar.


Men kom en guldsmidd dignitär fram till honom:
»Hur står det till, Ivan Andrejevitsj?» — då var det
slut med slummern. Han for upp, kvick som en lurfvig
marknadsbjörn, som dansar efter trumma, bugade sig djupt
och uttömde sig i artighetsbetygelser — ja det var väl
inte långt ifrån, att han kysste excellensen på axeln.
Sedan sjönk han ner i sin stol igen och sof snart på nytt.

Det var något hos Krylov, som erinrade Golitsyn om
den nationella ugnen — något af kvaf, instängd värme.
Han kom att tänka på Pusjkins ord: »Krylov är en
representant för den ryska anden. Gud vet om han inte också
stinker; i forna dar kallades vårt folk för stinkarna
Och sannerligen, midt uppe i dofterna af violes de Parme
och bouquet à la maréchale utsände detta förkroppsligade
fosterländska monument en odör, som påminde om lukten
af fisk på Pantelejmonbron eller af ruttna kålhufvud från
källarna vid Tomma torget.

— Är det nyligen du kom tillbaka från utlandet,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 17 17:05:07 2018 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/merealex/0018.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free