Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lillefar? — hälsade Krylov på Golitsyn, och tonen var så slött
liknöjd, att man kunde förstå, att honom skulle ingen
makt i världen kunna narra utom fäderneslandets gränser.
— I gamla hus, Ivan Andrejevitsj, myllrar det alltid
af vägglöss, — återupptogs ett påbörjadt samtal af furst
Neledinski-Meletski, kejsarinnan Maria Feodorovnas
sekreterare och chef för spelkortsexpeditionen, en liten gubbe
med käringansikte och stor mage. — Både i Vinterpalatset
och i Anitsjkin och i Tsarskoje är det tjockt med
vägglöss, omöjligt att utrota dem...
I Ivan Andrejevitsj’ närvaro gled samtalet alltid in
på dylika mindre salongsmässiga ämnen.
— Men hos oss på Allmänna biblioteket är det omöjligt
att bli vägglössen kvitt, och den byggnaden är ändå ny.
Kan det vara af böckerna? Det sägs att böcker alstra
vägglöss, — anmärkte Krylov.
— Jag hade i Moskva en liten våning, alltför täck,
— Neledinski smålog åt det angenäma minnet, — både ljus
och varm — med ett ord utmärkt alltigenom. Men där
var en sådan hop vägglöss, så att jag har väl aldrig sett
maken. »Hvad är nu detta för snusk i ert hus?» säger
jag till värden. »Var så god och se själf,» svarar han,
»här på väggen hänger ett plakat mot vägglöss.» Jag
lät honom taga ner det. Det är väl något medel, tänkte
jag, eller adressen på någon som utrotar vägglöss. Men
kan ni tänka er hvad som stod på papperet? Namnet på
den helige martyren Dionysius Areopagiten!
— N-ja visst, Areopagiten förgör ju vägglöss, —
gäspade Krylov och gjorde korstecknet öfver munnen.
— Om en människa tror, sker det henne efter hennes tro.
— Och jag, jag lider af hämorroider, — meddelade
en gammal gubbe, som ej uppfattat hvad man talade om,
en skröplig senator med hängande underläpp. — Och så af
små vertiger...
— Hvad för vertiger? — frågade Neledinski i retlig
ton.
— Vertiger... när det går rundt i hufvet vet jag...
Jag minns, på lillmor Katarinas tid, salig i åminnelse...
började gubben, men måste som vanligt tystna, ty ingen
hörde på honom. Han antastade folk till höger och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
